Nimm meine Hand, wir sind allein

Jag har funderat på att ha Tokio Hotel-förbud någon dag, vilket innebär att jag inte får lyssna på deras låtar. Undrar om jag klarar det. Jag är typ beroende av deras musik. Om jag lät bli att lyssna på den under en dag kanske jag skulle uppskatta den ännu mer. Nu lyssnar jag mest på Humanoid-låtar. Alla låtar på den skivan är ju jättebra! Jag lyssnar på Komm, Menschen suchen Menschen, Hunde, Hey du, Für immer jetzt, Alien, Träumer och Kampf der Liebe. Zoom är faktiskt också riktigt fin!

 

Jag har inte fattat det än

Jag har fortfarande inte tagit in att Håkan ska sluta ordentligt. Nu blir allt förstört. Nej, så får jag inte tänka. Det finns faktiskt fler bra lärare på Stöpen. Vi går ju endast tre år i högstadiet. Om inte Håkan hade slutat den här terminen skulle vi sagt hejdå till Håkan i nian, men då hade han varit vår klassföreståndare fullt ut. Han kunde vänta med att sluta tills vi har gått ut ur Stöpen!

Varför måste detta hända oss?

Kom nyss hem från skolan. Den var både sorglig och lite rolig. Först hade vi klassråd och då hade någon ställt våra bänkar i klassrummet i ett hakkors! Efter att vi ställt tillbaka bänkarna på deras ursprungliga plats fick vi reda på att Alfa vann skräpplockartävlingen! Delta kom sist tillsammans med Beta! Fy, vilken dålig stil! Efter att vi hade beklagat oss över detta släppte Håkan bomben. Han ska sluta efter den här terminen! Vi ska alltså inte ha honom i nian! Alla i klassen blev chockerade, för Håkan är en av våra bästa lärare. Först blev Ingela sjukskriven och nu ska Håkan sluta… Alla våra bra lärare försvinner. Jag kände på mig att han skulle säga att han ska sluta innan han sa det. Skolavslutningen kommer bli jättesorglig, även fast Håkan kanske hälsar på någon gång. Vem kommer jag få som mentor nu? Finns det någon ynka chans att han eller hon är lika bra som Håkan?

Efter klassrådet hade vi idrott. Först skulle vi springa ner till andra änden av idrottssalen och göra armhävningar, sedan springa tillbaka och ner igen och göra situps och upprepa samma procedur, fast med ryggresningar och änglahopp. Vi gjorde detta i två omgångar. Sedan sprang vi runt idrottssalen i tre minuter två gånger. Riktigt jobbigt, fast jag stannade aldrig. Därefter gjorde vi samma övning vi gjorde först, fast vid koner med olika långt avstånd från det ställe vi startade på. Då vi var klara höll jag på att falla ihop. Lyckligtvis spelade vi fotboll sadan, istället för att göra en massa konditonsövningar. Jag gjorde ett mål! Men jag vet inte vilket lag som vann.

Sedan hade vi tyska och jag började med det nya arbetsområdet. Nästa lektion på schemat var svenska. Jag blev klar med mitt häfte med satsdelar. Mattelektionen var en belöningslektion, eftersom vi samlat ihop tillräckligt många ärter. I slutet av varje mattelektion fick vi lägga en ärta för att vi inte hade stört någon annan och en ärta för att ha jobbat med matte i fyrtio minuter i ett glas. Den sista lektionen var so. Jag har inga speciella planer för ikväll. Elin, Bea och jag hade tänkt vara vid vindskyddet, men det blev inte så, för Bea skulle åka till sin pappa.  

 

Bryggan vid vindskyddet.

Fel håll!

Jag hade satt in simkortet på fel håll i mobilen. Det var därför det stod att jag skulle sätta i simkortet.

Grrrrrr!

Hallå!

Tänkte skriva lite om min dag. Då jag kom till skolan gick jag till Solveig och fick information om prao i vården. Jag ska ju praoa på sjukhuset. Jag vill absolut inte bli sjuksköterska eller undersköterska, men det kan ändå vara kul att samla på sig erfarenheter. Sedan hade vi engelska och därefter bild. På rasten var jag med Bea och Elin. Sedan hade vi no. Vi fick tillbaka inlämningen om sex och samlamlevnad. Jag fick bara MVG (-), grrrrrrrr! Så typiskt! Jag hade glömt att motivera mig på vissa ställen, det var därför betyget drogs ner. Bara vi hade tittat lite nogare på bedömningsmatrisen hade jag lätt fått MVG. Gahh! Efter no:n hade vi i alla fall svenska och jobbade med satsdelar.

Sedan fick vi som inte har tillval på torsdagar sluta eller ha läxhjälp. Jag åker in till stan och spelar piano tjugo över tre. Bea och Elin ville åka hem till Lerdala med en buss som går fem över halv tre. Elin har inget busskort och skulle beställa en biljett med mobilen, men hennes mobil hade en spärr mot sådant. Vi bytte därför simkort och hon provade att sms:a med mitt simkort i hennes telefon. Det gick inte då heller. Så Elin satte i Beas simkort istället och då verkade det fungera. Jag gick iväg till läxhjälpen och började läsa en bok. Då jag hade läst kanske en sida stod plötsligt Bea och Elin i dörröppningen! Sms-biljetter gällde tydligen inte i Timmersdala, hade busschauffören sagt. Hon sa också efter att Bea scannat av sitt busskort att det inte hade några pengar kvar, fast det inte var ett busskort som var laddat med pengar! Så de fick gå av bussen. Vi gick till Ica och sedan åkte jag in till stan. Jag har inte pianolektion förrän om tre veckor nu. Nästa vecka praoar vi och nästnästa torsdag råder Kristi himmelfärds dag. Mamma och jag åkte och hämtade hennes klänning som hon ska ha på en bankett i stadshuset i Stockholm. Varje gång jag går in i St Rémis butik slås jag av hur torftiga våra vardagskläder är i jämförelse med alla glänsande satinklänningar i olika färger och modeller. Det känns så tomt att inte ha ett bröllop eller en fin fest att se fram emot. 

Efter pianolektionen försökte jag ringa mamma, men det stod att simkortet inte var i, fast jag hade satt i det! Så nu kan inte jag ringa eller ta emot samtal med min mobil längre. Det måste bero på att simkortet har suttit i Elins mobil. Nu kanske jag blir tvungen att ominstallera hela mobiltelefonen. Grrrrrrrrrr!

Fühlst du mich wenn du atmest?

Jag vill börja med att tacka alla som gett mig beröm för min medverkan i kabarén. Tack! Jag blir alltid glad om jag får beröm. Pappa, mamma och Simon köpte en rosa ros, en bukett orange blommor som jag inte vet namnet på och två strutar chokladpraliner som är uppätna nu. Jag hade tänkt ta kort på alltihop och lägga upp korten här, men nu är det lite sent.

Skolan var bra idag. Först hade vi skräpplockartävling i hörnen. Hoppas Delta vinner! Då får vi glass. Sedan hade vi so. Nu jobbar vi med prao. Vi ska ut och praoa nästa vecka. Presentationerna om olika städers klimat har vi lagt på hyllan. I no har vi teknik numera. Jag har missat två lektioner och hade lite svårt att hänga med, men jag tror jag fixar det. Efter no:n stod idrott på schemat. Vi hade kondition och styrka, vilket var riktigt jobbigt. Därefter hade vi tyska och jag fick göra min ”redovisning” om Berlin för den andra tyskläraren Elisabeth. Jag kunde inte allt om varje sevärdhet, men jag pratade ganska obehindrat. Vi hade också Ellen-gruppen idag och åt jättegoda kärleksmums.

 

Bilden i det här inlägget får vara på blåklint, något som får mig att tänka på sommaren.

Jag gråter bara för min egen skull

Jag gråter aldrig framför en film. Det går inte! Orsaken till att jag gråter är alltid på något sätt kopplad till mig själv. Jag skulle kunna gråta om jag blev besviken på filmen. Gråter jag inte av smärta eller skratt gråter jag nästan alltid av besvikelse. Jag skulle kunna gråta för att en kändis har bytt frisyr, eftersom han kanske inte är lika snygg med den nya frisyren. Det är jag själv som blir drabbad av det. Jag skulle kunna gråta för att ett föremål går sönder. Det drabbar också mig själv, om jag tycker om det föremålet. Jag skulle kunna gråta om en kompis mår dåligt, för gör hon eller han det blir inte min omgivning lika trevlig. Och så gråter jag om någon jag tycker om dör. Fast inte direkt, utan efter några dagar. Först känns det bara tomt. Men då jag gråter mest är då jag misslyckas med något jag verkligen satt mig in i att lyckas med. Hittils har jag bara gråtit en gång det här året. Det var i skolan för några veckor sedan. I genomsnitt gråter jag kanske tre, fyra gånger per år.

Äntligen börjar jag höra likheten

Förut tyckte jag att låtarna på skivan Humanoid lät som om de var gjorda av ett helt annat band än Tokio Hotel. Låtarna är mer diskoaktiga än de andra. Alien låter till och med som en schlager i början! Men är inte låtarna på Zimmer 483 olika dem från Schrei? Bandet utvecklas! Nu har de med fler instrument än tidigare. Ändå kan jag nu höra en likhet mellan låtarna Humanoid och de andra. De är lika känsosamma. Für immer jetzt är den låt på Humanoid som mest liknar de andra låtarna. Man kan inte dansa till någon Tokio Hotel-låt, utom Menschen suchen Menschen, för man måste lyssna på låten. Varje låt är så känsoladdad att man inte kan ha på den i bakgrunden, utan måste höra den fullt ut.

Humanoid!

Idag kom Tokio Hotels skiva Humanoid med posten. Vi beställde den igår. Jag började lyssna på Tokio Hotel i höstas, så jag har inte hunnit skaffa alla skivor än. Att jag fick den idag muntrade verkligen upp mig.

 

 

 

 

 

Gårdagens kabaré

Jag orkade inte blogga igår, för jag kom hem ungefär halv elva och var dödstrött efter en hel dag ägnad åt kabarén. Enligt mitt tycke blev den jättebra. Bea och jag sjöng Those magic changes ur Grease och jag var med i en sketch. Då Bea och jag skulle sjunga under första föreställningen måste bandet ha spelat fel, för de skulle spela två takter innan jag började sjunga. Men de spelade fyra, så jag kom in för tidigt. Fast sedan gick sången bra. Det gick bättre för mig det här året än förra.

Här kommer några bilder från kabarén.