Mina NO-betyg

Har fått tillbaka två prov idag och haft betygsamtal i no:n. Jag ska få MVG i fysik, kemi och biologi! Karin hinner inte sätta betyg i teknik den här terminen, så vi får samma vi fick i sjuan. Vi fick också tillbaka svensk-och engelskproven. På svenskprovet hade jag MVG. På engelskprovet stod MVG-, men då Carina skrev upp poängen för betygen på tavlan var jag ett poäng från MVG! Det enda jag hade fel på var ordspråk som man skulle översätta till svenska. Jag tyckte det var jättesvårt, men vissa fick full pott.

Godnatt!

Nu ska jag lägga mig. Kul att veta? Jag är fortfarande förkyld, men lite bättre. Bea var också sjuk, så vi kunde inte åka till sommarland idag också, som vi planerat. Jag tror även Elin var förkyld, så vi har nog smittat varandra. Att bada var kanske inte det bästa…

Min topp 10-lista för Lottaböckerna!

Jag läste faktiskt ut Glad sommar, Lotta. Medan jag gjorde det fick jag en idé om att skriva vilka böcker som är bäst i Lottaserien. Det finns en bok jag inte läst, Liselott, Lottas dotter, men här kommer min lista hittlils. Till de flesta av böckerna finns en bild och till vissa ett citat ur boken. Listan är efter den ordning böckerna kommit ut.

Lotta är sig lik

Detta är tredje boken i serien. Den utspelar sig under vårterminen då Lotta är fjorton år. Tack vare Lotta har hennes faster Truddan hittat en man och ska gifta sig under påsken. Lottas familj åker till staden Truddan och hennes man bor i någon dag före bröllopet. På tåget träffar Lotta sin klasskamrat Jonas, som hon är osams med. Jonas är också bjuden på bröllopet, eftersom han är släkt med Truddans man. Under bröllopsdagen tar Lotta med sina systrar på guidning genom staden. De tröttnar efter ett tag, men Lotta stannar kvar och får syn på en skogsstig som hon följer. Hon går naturligtvis vilse och får dessutom sällskap av en otäck best till hund…

Skriv upp det, Lotta!

Detta är nog min absoluta favorit bland Lottaböckerna. Den kommer först bland de här tio. Boken utspelar sig kort tid före sommarlovet och under början av sommarlovet då Lotta är femton. Här kommer ett citat i början av boken, då Lotta sitter på balkongen och pluggar:

”Han såg tjusig ut Frans I. Det gjorde Paul också, tyvärr. Om han bara inte hade varit så överlägsen jämt… Jag kunde just undra om han var sams med mig eller om han fortfarande var lite avogt inställd, för att jag lurat honom. Vänta, det kunde jag ta reda på. På skoj, naturligtvis. Jag kunde använda mig av det där gamla sättet att skriva mitt och Pauls namn under varandra på ett papper, stryka de bokstäver som var lika i de båda namnen och sedan på de återstående räkna ‘kärlek, vänskap, hat – kärlek, vänskap, hat…’ så långt bokstäverna räckte. Giggi och jag brukar roa oss med den enkla leken ibland för det brukar bli så skojiga resultat. Snabbt drog jag till mig ett blankt papper och skrev Paul Ryd. På nästa skrev jag Lotta, nej, förresten, inte Lotta i det här sammanhanget. Nu fick jag ta fram det namn jag var döpt till. Lotta är ju bara mitt vardagsnamn. Alltså stod det nu prydligt textat:

Paul Ryd

Marie-Sofie Månsson

Så började jag stryka bokstäver. R gick bort, a gick bort… inte en enda bokstav mer. Nå, så fick jag börja räkna då. Kärlek, vänsap, hat, kärlek, vänskap! Jaså, det blev vänskap från Pauls sida, det var ju bra det. Från min sida då? Jag räknade mumlande… Hat! Så larvigt! Det var ju precis fel. Hur var det med Mats Wallner då? Min gode vän i faster Truddans stad. Nya namn, nytt räknande. Kärlek, från Mats! Fånigt! Vi var bara goda vänner. Och hat från min sida! Nej vad i allsin dar? Vad var jag för otäck människa? Bäst att pröva med Jonas också, klasskamrat och släkt till släkten. Nytt plitande! Så där ja, lite omväxling. Nu var det Jonas som hatade mig, och jag som hyste vänskap. Det sista var sant, men inte det första. Det var nog bäst att sluta med det här och börja plugga på allvar igen. Jag skulle just riva sönder papperet, när jag fick en lustig idé. Raskt präntade jag ner namnet på vår klassföreståndare, Lockige Fridolf gemenligen kallad. För skojs skull tog jag det namnet och så mitt vardagsnamn. Alltså:

Lockige Fridolf

Lotta Månsson

Lockige Fridoft hatade mig. Så tråkigt nu i betygstider. Själv älskade jag Lockige Fridolf. Det var då en överdrift må jag säga. Ödet behagade skoja med mig. Då var det bäst att jag började plugga igen. Men först en mintkola. Jag böjde mig ner efter karamellburken. I samma sekund kom en kraftig vindil, grep tag i alla mina lösa anteckningsblad och strödde dem givmilt ut över gatan.”  

 ‘

Platt fall, Lotta!

Hela boken andas en trevlig stämning. Man får följa med i Lottas vardagsbestyr och inte minst då hon ska göra gott intryck på Paul före en släktmiddag. 

”Gerd och Malin hade hela lördagen på sig för att göra sig ‘sköna’ till tant Bernhadinas fest, men för mig var det kinkigare, eftersom Paul förmodligen först skulle föreslå en promenad. Och vad gjorde jag i så fall, om jag satt med håret upprullat på papiljotter? Drog en luva ner över öronen och försökte se charmig ut ändå? Nej, det var ett försök, som var dömt att misslyckas. Det går inte att gömma papiljotter och ändå se snygg ut. Och för övrigt hade jag ytterligare ett problem. En liten ettrig finne höll på att arbeta sig fram mitt på hakan. Jag skulle bli tvungen att badda den med ansiktsvatten stup i ett hela kvällen, för att kunna hejda den något. Jag framlade detta mitt bekymmer för Giggi, och hon höll med om att det verkligen var förargligt att den skulle komma just nu.

-Men du får se glad ut ändå! tillade hon käckt. Titta, har du sett vilka underbara napoleonbakelser de har där inne? Det var de största jag någonsin sett. Hon hade stannat utanför ett litet hemtrevligt konditori, där mamma alltid till sina födelsedagsbjudningar brukar köpa en sorts underbara mandelkakor. (En liten tradition i familjen, så att säga.)

-Vi går in och äter var sin, sa Giggi bestämt. Jag bjuder! Vi kan diskutera din finne, medan vi äter. Jag tänkte i mitt stilla sinne, att det finns inte en enda skönhetsspalt,  där det inte står att sötsaker och kakor är ett fördärv för hyn – men å andra sidan – en finne mer eller mindre kunde kvitta och jag tackar aldrig nej till något gott, när jag blir bjuden.”

 

Rena karusellen, Lotta!

I denna bok följer en virvel av händelser, den ena leder till den andra. Då Lotta äntligen ska ta tåget hem till landet råkar hon kliva på en rälsbuss som går åt fel håll och hamnar i Kroneby. Giggi och hennes moster Kajsa kommer och hämtar Lotta. Jag tycker att Kajsa kunde ha varit mer försiktig med tanke på att de redan trasslat in sig flera gånger, men hon kör inte den vanliga vägen hem, utan en genväg genom skogen. Plötsligt får de bensinstopp. De ger sig iväg för att leta reda på ett hus, men ingen är hemma i det hus de hittar. Utom en hotfull hund som skrämmer in dem i ett garage. De blir instängda i garaget, för dörren går inte att öppna inifrån.

”Tänk,  bara så klok jag är ibland. Det var väl tur att jag tog med tårtan. Som väl var fanns det ingen grädde på den här, det skulle ju ha blivit lite smetigt att karva oss varsin bit då. Nej, det var något slags alexandertårta, en mastig och mättande sak, som lätt lät sig skäras av Kajsas nagelfil, väl avtorkad med en savett. Ingen ohygien här inte. Det smakade bra. För att reta jycken utanför hävde jag mig på tå, och såg ut genom fönstret medan jag mumsade på en stor bit. Men det skulle jag inte ha gjort. Säkert var jycken vanvettshungrig, för hans ögon blev nästan blodsprängda och han gav till ett gräsligt skall. Jag gick snabbt bort från fönstret. Man visste ju inte hur pass stabila väggarna var.” 

Heja Lotta!

Den här boken andas julstämning i slutet. Inte minst då Lotta trasslar in sig själv och Lockige Fridolf i en massa girlanger i ett varuhus eller då Lotta ska överraska sin familj på julaftons morgon med kaffebrickor och julmusik:

”När allt var färdigt, alla tre brickorna dukade, kaffet bryggt och ett ljus var tänt på var bricka, smög jag mig in i vardagsrummet för att sätta på en julskiva på grammofonen. Det var mörkt där inne, men jag ville inte tända. Tänkte klara mig med det svaga skenet från en gatlykta. Jag skuvade ner volymen av hänsyn till grannarna, satte på skivan och smög raskt ut för att vara klar att traska in med kaffebricka nummer ett. Den till mamma och pappa. I nästa sekund bet jag mig i tungan av förfäran… Jag hade gjort två misstag där inne i vardagsrummet. Jag hade lagt på fel platta och jag hade skruvat upp volymen i stället för att skruva ner den. Det hade varit min avsikt att den underbara ‘Stilla natt’ mjukt skulle tona genom våningen… I stället brakade ‘Södermanlands regementes paradmarsch’ lös för full volymstyrka.” 

Då kör vi då, Lotta

Paul och Lotta är nu gifta. Paul ska åka till Kina med sitt jobb, och då passar Lotta och Giggi på att göra en bilresa. Först åker de neråt Malmö. Där finns inga lediga hotellrum, så de tvingas be Giggis fästman Torbens dystra släkting Knarris om sängplats. De råkar stjälpa ut blåbär utanför hans dörr och får istället sova hos en granne till Knarris. Lotta hinner emellertid se ett foto på en ung dam i Knarris lägenhet. Efter att ha råkat ut för diverse äventyr hamnar Lotta och Giggi slutligen på ett pensionat i Värmland. Knarris har också bokat ett rum på pensionatet och kommer dit ett par dagar efter Lotta och Giggi. De har träffat en kvinna som heter Sonja och plötsligt förstår Lotta att hon är damen på kortet i Knarris lägenhet.

     

Visst är det konstigt, Lotta

Lotta läser på universitetet och hon och hennes kurskamrater beslutar att hålla en fest. Lotta och en annan tjej som heter Henrietta går innan mötet är slut och tror att festen ska vara maskerad. Henrietta klär ut sig till sotare och Lotta till troll. De kommer lite sent till festen för att göra så effektfull entré som möjligt. Det gör de också. Ingen annan är nämligen utklädd!  

   

Det ordnar sig, Lotta

Lotta vinner en resa till Dalarna och tar med Giggi. Det är påsk och de bor på något slags hem, jag kommer inte riktig ihåg vad, för jag har inte boken. Lotta och Giggi får i uppdrag att dela ut ägg till alla gäster då de sitter i matsalen. Tyvärr råkar Lotta ta fel korg. Hon delar ut råa ägg istället för kokta…

Helt otroligt, Lotta

Paul och Lotta flyttar till Lottas gamla hemstad. Där börjar Lotta arbeta på Mårtenssons bokförlag och översätter en bok till engelska, som gör stor succé. I slutet av boken får man reda på att hon är gravid, men inte i klarspråk.  

 

Stannar hemma

Jag följde inte med till farmor och farfar. Måste plugga här hemma. Det blev inte som jag trodde med Lottaböckerna. Det tog en vecka att läsa ut den första! Nu håller jag på med den andra. Det blir liksom inte av att jag läser dem, kanske för jag vet att de alltid kommer finnas till hands. Dessutom känns det som att jag kommer bli fast om jag väl börjar läsa. Fast nu fick jag plötsligt lust! Jag ska ta fram Glad sommar, Lotta så fort inlägget är klart.

Ny header!

Nu har jag headern jag alltid velat ha. Först nu är bloggen min helt igenom. Kan visa några av bilderna jag tog till headern.

 

 

Mors dag

Jag har varit i kyrkan och nu håller vi på att laga middag till mamma. Efteråt ska vi kanske åka till farmor. Vi köpte en present till mamma på Melldala handelsträdgård i form utav blommor som jag har planterat i en kruka. Nu håller syrénerna på att slå ut. Jag ska ta kort på syrénklasar och ha som header, för syrén är min favoritblomma. Tyvärr blir det inget foto i det här inlägget, vilket ser lite tråkigt ut. Men det får ni stå ut med! Jag ska försöka göra fler inlägg idag, med kort.

Ni kan alltid spegla mig

Ni har alltid något som passar till mitt sinne. Jag känner alltid igen mig. Om inte i texten, så i musiken. Hur kan ni veta allt detta? Vad har ni upplevt? Hur kommer ni på allt? Jag beundrar er som ingen annan. Ni är så unga och har ändå så bra funderingar. Man kan föreställa sig din själ genom texten. Även era själar, genom musiken. Vad står bakom musiken?

Jag börjar bli förkyld!

Mamma, pappa och Simon tittar på Eurovision song contest. Jag avstår. Ska nog snart ut och hoppa. Har kännt av förkylning. Det blev nog inte direkt bättre av att bada.

Kändisspoting

Vilket sommarlandsbesök! Jag är tre autografer rikare och ska dessutom vara med i Skaraborgs läns tidning! Jag ska ta allting från början. Då vi kom dit och skulle hämta ut våra sommarlandskort och biljetter såg Bea Håkan i Håkans bar. Elin och jag visste inte vem han var. Sedan såg Elin Anna Book och Anders i Parlamentet. Jag var inte alls säker på att det var Anna Book, men det hävdade Elin. Efter att vi fått våra kort, vilket tog rätt så lång tid, gick vi in i parken. Vi köpte till slut en penna i en affär, för ingen hade penna med sig. Den första attrakrionen vi åkte var Virvelvinden. Då vi hade klivit ur kopparna såg vi någon från Bolibompa, men jag kommer inte ihåg vad han heter. Sedan såg vi Anna Book igen och bad om en autograf. Jag var jätterädd att det var Anna Book utan en helt annan person. Men det var Anna Book, som tur var! Hon var jättetrevlig. Bea fick hålla i hennes popcorn.  

Därefter gick vi mot Tranan. Då fick Bea syn på Håkan. Vi bad även honom om autografer. Han skrev dem mot min och Beas axel. Det kommer nog Bea aldrig glömma. Efteråt åkte vi Tranan. Den stannade över en trappa! Det måste ha varit något fel, för den stod still rätt länge innan vi åkte vidare. Så har det inte varit tidigare. Tranan stannade också då vi nästan hade hunnit fram dit man går av. När vi hade klivit av tittade vi när andra åkte och det var likadant för dem. Men ett tag senare verkade Tranan fungera som den skulle.

På eftermiddagen började det åska och ösregna. Vi ställde oss under ett tak. Plötsligt kom en kvinna med ett paraply och sa att hon var från lokaltidningen och frågade om vi hade sett några kändisar. Vi sa vilka vi hade sett och att vi fått autografer av Anna Book och Håkan. Kvinnan frågade också vad vi gjort och jag berättade att vi hade åkt Tranan som gått sönder. Sedan frågade hon varifrån vi kom och tog en bild på oss. Vi fick säga vad vi hette. Så på måndag är vi förmodligen med i Skaraborgs läns tidning! Köp den gärna!

Lite senare tittade vi på den där vattenshowen som alltid äger rum på Skara sommarland. I år handlade den om pirater. Plötsligt kom Anders från Parlamentet och satte sig på samma rad som vi, jämte Elin! Fast sedan kom några andra och satte sig emellan. Efter showen fick vi hans autograf. En kille, jag tror det var Anders barn, tittade på min autograf och sa till Anders att han skrev fult!

Bea och jag badade en liten stund. Det var svinkallt! Håkan såg vi flera gånger. Bea tog femtio kort på honom. Jag tog några kort på sommarland. Här kommer de.

 

Anna Book är den i vit jacka.

 

 

Anders i svart jacka. Han var säkert två meter!

 

Håkans autograf.

 

Anna Books autograf.

 

Anders autograf.

Sommarland, here we come!

Klockan tio ska mamma och jag åka och hämta Bea och Elin. Vi bestämde oss faktiskt för att inte cykla den här gången, för Elin och jag är lite förkylda och så har vi inte hjälmar. Det känns lite farligt att cykla på den stora vägen utan hjälm. Men jag vill verkligen cykla till sommarland någon annan gång, eller fler! Sommarland öppnar idag. Jag tycker inte sommarland är ett så bra nöjesfält att åka till med familjen, för även om det är lika stort som tre Gröna lund, eller vad det nu var, så finns inte lika många attraktioner på sommarland. Att jag tycker så kanske beror på att jag bor så nära. Men det är jättekul att åka dit med kompisar!