Tokio Hotel für immer!

Jag sitter och bara älskar alla låtar på Humanoid! Wir durchbrechen die Zeit, gegen jedes Gesetz. Für immer du und ich. Allt är så genialt uttänkt! Nyss kom jag på att det ju även är ganska stor skillnad mellan Schrei! och Zimmer 483. Låtarna är rätt olika varandra. Så förändringen i Humanoid är ju inte dramatisk. Folk som har lyssnat på Tokio Hotel ända sedan de slog igenom måste ha blivit rätt bestörta när Bill plötsligt såg ut som en tjej. Jag började lyssna precis när Tokio Hotel släppte sitt nya album, men det tog ett tag innan jag hörde låtarna. Jag hade vant mig vid Zimmer 483 och visste inte riktigt vad jag skulle tycka om Humaniod. Men nu har jag vant mig vid dessa fantastiska låtar!

Tokio Hotel på högsta volym

Lyssnar på Tokio Hotel på högsta volym och sjunger med högt. Jag spelade in videor när jag sjöng, men filerna var för stora för att läggas upp här. Dessutom tror jag ni skulle ha blivit avskräckta av att lyssna, för det låter fruktansvärt falskt. Jag sjunger verkligen inte så i vanliga fall, hoppas jag?

Har egentligen inget att skriva…

Har inget att berätta just nu. Vi ska kanske se en film snart. Bea ska åka till Västkusten imorgon, så nästa vecka lär jag mest vara hemma och inte göra så mycket. När jag var på konfalägret och i Berlin längtade jag efter att komma hem och inte göra någonting, men nu känner jag mig rastlös. Men, men, rastlöshet är en del av sommarlovet också.

En kyrka vi besökte under konfalägret.

Blåbärsplockning

Har varit hos Bea och plockat blåbär i skogen där. Vi gick också en promenad. Läs om den på hennes blogg, som jag har en länk till på min. Kolla under ”Länkar” till höger. Hon borde skriva om promenaden. Jag kommer förmodligen inte hålla med om hennes verision. Nej, nu ska jag läsa andra bloggar och kolla om de har skrivit något kul. Hejs, svejs!

 

Min fot efter bärplockningen!  

Ännu mer foton

Okej, här kommer fler foton från Berlin!

En limousin vid Brandenburger Tor.

 

 

Fehrseherturm.

 

Ännu ett fult östhus.

 

 

 

Andreas? Nein…

 

Foton från Berlin!

Har sett klart Arthur und die Minimoys 2. Vad kort den var! Blev riktigt snopen. Jag tyckte inte att filmen kom igång ordentligt. Men jag blev positivt överraskad flera gånger. Då man var på menyn spelades Pokerface, fast det var typ barn som sjöng. Låten spelades också under eftertexterna. Det var mycket lättare att höra vad Bill Kaulitz sa i filmen än i verkligheten, haha. Här kommer foton från vår sightseeing.

Den här delen av muren åkte vi inte förbi med bussen, vi såg den innan vi klev på.

 

Fula östhus fanns det gott om fortfarande.

 

De har sparar två delar av muren, tror jag. På den här delen har de låtit folk måla.

Jag har fler bilder, men hur kul är det för er att se dem, liksom? Jag kommer inte ens ihåg vad som är på bilderna.

Hemma i Kampavall

Det blev inget bloggande på tåget till Skövde. Hem kom vi i alla fall. Kom på några detaljer jag har glömt att skriva. Jo, mitt i natten på färjan till Tyskland började ju en röd lampa lysa. Det jag glömde skriva är att vi tryckte på en knapp som det stod ”samtal önskas med personal” på, men ingen kom! Bra service? Den andra detaljen jag glömde att skriva är att då vi klev på nattåget på Berlin Hauptbahnhof möttes vi av en hjälpsam tysk som kunde svenska, och han bar våra väskor till sovvagnen. När vi höll på att göra i ordning lite i vagnen hörde vi en pappa säga till tysken: ”Vi har en fråga. På färjan, måste man lämna lastutrymmet på natten och sova på golvet där uppe? På vägen hit hörde vi att de ropade ut i högtalaren att man var tvungen att lämna bilarna och trodde att det gällde även oss som var i tåget. Så vi sov på golvet och fick gå upp klockan tre och jag blev rättså trött då…”. Tysken svarade att man ju självklart fick ligga kvar i tåget. Hahahaha! Den familjen betalade sovvagnen helt i onödan! Haha!

När vi klev av i Skövde och blev hämtade av pappa och Simon berättade pappa att det är en man från Skövde som har byggt alla tunnelbanestationer i Berlin. Grenander heter han i efternamn. Jag har börjat titta på Arthur und die Minimoys 2. Riktigt häftig!

Koppen jag köpte.

I nästa inlägg kommer bilder jag tog under vår sightseeing på bussen!

På väg hem

Nu sitter vi på tåget till Nässjö. Jag fick vänta med att gå in på datorn tills vi kom till Sverige. Igår började vi med att lämna våra väskor på Berlin Hauptbahnhof, vilket inte var det lättaste. Vi hittade inga skåp som var lediga och fick gå runt och släpa på väskorna jättelänge. Men slutligen hittade vi en bagageinlämning och lämnade väskorna där.

Sedan åkte vi till Kreutzberg, eller ”Klein Istanbul”. Vi såg den del av muren som är kvar och tittade på en utställning om muren vid Checkpoint Charlie. Därefter hoppade vi på en sightseeingbuss och åkte runt i nästan hela Berlin. Jag tyckte att han som satt framför oss var lik Bill och Tom Kaulitz bästa vän Andreas. Det var ju inte så konstigt om han var i Berlin med sina föräldrar. I bussen hade vi hörlurar med en röst som berättade om det vi såg. Jag lutade mig fram och kollade vad han hade för språk, och han hade svenska! Mamma och jag hade suttit och pratat jättehögt och skrattat åt att mammas näsa råkade komma med på ett kort jag tog på ett hus…

Vi gick av på Ku’damm och tittade i några affärer. Jag köpte en jättefin mugg. Nya bilder kommer i ett annat inlägg, för jag kan inte föra över bilder just nu. Ungefär två timmar innan vårt nattåg gick ville vi vara på Berlin Hauptbahnhof. Vi var vid Bahnhof Zoo och tänkte åka S-bahn därifrån till huvudstationen. Men vi hittade inte på Bahnhof Zoo och gick ner till en tunnelbana istället. Där visste vi inte hur vi skulle komma till rätt spår, så vi fick gå till en annan tunnelbanestation. Därifrån råkade vi åka till den förra tunnelbanestationen, fast vi kom av vid rätt utgång. Sedan kom vi på något sätt till Berlin Hauptbahnhof.

På Berlin Hauptbahnhof var det jättedålig skyltning om var allt fanns. Vi gick runt jättelänge innan vi hittade vad vi sökte. Jag hittade Arthur und die Minimoys 2! Nu vill jag ha ettan på tyska och ettan och tvåan på svenska.

Jag sov under hela den tiden nattåget var på färjan. Den här gången var det inte lika varmt. Nu sitter vi som sagt på tåget till Nässjö. Ska försöka blogga igen på tåget till Skövde.

Unter den Linden und DDR-Museum

Hej!

Internetet funkade inte, så nu köper vi internet av hotellet. Idag har vi varit inne i die Gedächtniskirche och handlat på Ku’damm. Jag köpte bland annat Stieg Larssons första bok på tyska. Bilder på allt jag fick eller köpte kommer i detta inlägg. Efter våra inköp satte vi oss på Hard Rock Café. Det kom en tiggare till vårt bord. Mamma sa att hon inte förstod vad han sa för att slippa ge honom pengar. Hon har läst tyska i sex år och bott i Wien i sammanlagt ett år. Efteråt åkte vi till Unter den Linden och Brandenburger Tor. På en tunnelbanestation såg vi en kille som hade gula strumpbyxor och boxerkalsonger under. Jag tog kort på honom och tror han märkte det…

Vid Unter den Linden tittade vi på Brandenburger Tor och åt på en restaurang utomhus. Också där spelade en gubbe dragspel. Mamma gav honom en hel euro, för att kompensera världen. Vi har också varit på ett ddr-museum. Nu är vi på hotellrummet och ska snart gå ut. Här kommer bilder från dagen.

 

Stieg Larsson var inte den enda svenska författaren vars böcker såldes i den bokhandel vi var inne i.

 

 

Mannen med de gula strumpbyxorna.

Brandenburger Tor.

En gräslig väska jag köpte.

Tokio Hotel-tröja!

 

TH-almanacka för 2011.

 

En bit av muren. Ett ”måste” om man är i Berlin, tyckte jag.