Årets första blåsippor

Idag hittade pappa blåsippor, första gången i år! Vi får snart börja gå blåsippsvarvet. Det finns massor av blåsippor där jag bor.

Idag har jag hittills tränat ett pass på Friskis och pluggat lite. Tänkte börja plugga igår, men det blev inte så. Tyvärr hinner man inte plugga hur mycket som helst under en ledig dag. Jag tror ofta att jag ska hinna köra 40-minutersmetoden massor av gånger, men innan jag vet ordet av är det sent på eftermiddagen. Jag ska nog gå en promenad snart, och sedan fortsätta plugga lite grann. Vi hörs!


Bild som togs för några år sedan

Intervju med Tom i Bravo

TOM: ”Något tilltalar mig alltid hos tjejerna!”

Han är inte bara gitarristen i Tokio Hotel, utan också bandets absoluta flickdröm. Hans änglaliknande ansikte och att han alltid har något coolt att säga förtrollar massvis med tjejer. I intervjun avslöjar Bills tvillingbror att det även var så innan killarna blev superstjärnor genom bandet Tokio Hotel.
Säg mig, Tom, har du börjat med musiken bara för att få omringas av töser?
TOM: Nä, det behövde jag inte. Töserna sprang efter mig redan i grundskolan. Jag fick ständigt kärleksbrev, jag såg alltid bra ut (flinar). Jag började göra musik för att det var min dröm från den dagen mitt liv började.
Hur lärde du dig att spela gitarr?
TOM: Min styvpappa hade en musikskola. Han lärde mig grunderna, resten lärde jag mig helt själv. Jag övade helt enkelt tills jag fick grepp om det.
Hade du aldrig andra intressen?
TOM: Jo, graffiti, till exempel. Det tyckte jag var jätteroligt ett tag. Men jag sprayade mest på papper eller undanskymda murar. Jag hade gärna sprayat på en tunnelbanevagn, men det vågade jag aldrig. Bild var alltid mitt favoritämne, och jag hade även kunnat tänka mig att studera design. Men musiken var alltid nummer ett.
Vilken var den första låten du lärde dig att spela?
TOM: Guns N’ Roses version av ”Knockin’ On Heaven’s Door”. Idag är jag med och skriver melodierna till våra låtar. Texterna skriver alltid Bill.
Är du en äkta rockstjärna?
TOM: Nä. Äkta rockstjärnor bryr sig inte om någonting, de gör sin grej och skiter i om det går snett. Sådan är inte jag över huvud taget. Jag är lättretad och riktigt otålig.
Men du får de flesta groupisarna?
TOM: Bill säger alltid att han tror på den sanna kärleken. Jag är av den uppfattningen att man måste leta efter den sanna kärleken, annars hittar man den inte. Och jag är verkligen flitig i sökandet (flinar).
Hur märken en tjej att du är intresserad av henne?
TOM: När jag tycker om en tjej försöker jag ta ögonkontakt med henne – så intensivt att hon märker att jag vill henne något. Om hon tittar tillbaka pratar jag med henne. Jag kommer alltid på något.
Och hur kan en tjej väcka intresse?
TOM: Korta kjolar och högklackade skor tycker jag är sexigt. Men det viktigaste är ett sött ansikte…

Intervju med Gustav i Bravo

GUSTAV: ”Jag var den minsta med den största käften!”

Gustav är bandets clown. Stor i käften, har en ledig tankegång. Tidigare lät han även knytnävarna tala. I BRAVO berättar han om sitt pinsammaste minne och missöde.
Du har alltid så roliga repliker på lager. Var du klassens clown i skolan?
GUSTAV: I grundskolan var jag den minsta med den största käften. Men tidigt aggressiv med tanke på hur liten jag var. Extremt liten. Ibland högg jag till och fick problem.
Har du några hemska upplevelser?
GUSTAV: Jag har bajsat på mig någon gång. Då var jag fortfarande oerhört liten. Det kom verkligen i byxorna. Det var visserligen inte särskilt illa, vi fick bort det, men fruktansvärt dumt.
Vad är det pinsammaste du har varit med om?
GUSTAV: Jag hade fått adressen till en tjej som jag tyckte om. Jag skrev ett brev och skrev med mitt telefonnummer. På kvällen ringde mobilen, och det var hennes pojkvän. Men han hade reagerat lugnt. ”Jag ville bara säga att det inte kan bli något mellan er.”
Var du ofta kär?
GUSTAV: Två gånger. Den ena var redan upptagen och den andra bodde för långt bort. Det fungerade inte i längden.
Har du frågat om råd vad beträffar tjejer?
GUSTAV: Ja, jag har frågat min syster Franziska om råd. Hon är 25. Hon har gett mig tips om hur jag kan lära känna en tjej som jag har sett vid busshållsplatsen varje morgon. Fast jag har inte vågat mig på att prata med henne.
Bor du fortfarande hemma?
GUSTAV: Ja, i en villa. Jag tycker jättemycket om mitt rum, det är så härligt stort. Där står ett trumset och ett akvarium. Men jag får spela trummor först vid 17.00, eftersom en begravningsbyrå ligger under vårt hus. Och de gillar inte oväsen…
Som trummis har du stort ansvar för rytmen i era låtar. Ville du alltid spela trummor?
GUSTAV: Jag trummade alltid med fingrarna vid kvällsmaten, och då tog min pappa med mig till musikskolan. Sedan började jag lära mig spela trummor. Ville även prova gitarr, men jag har för robusta händer. Jag kan inte alls böja mina fingrar ordentligt. I varje fall inte som Tom, som kan böja sin tumme hur som helst!
Är droger något som förekommer i ditt liv?
GUSTAV: Jag röker inte och tar inte heller några droger. Jag tycker att det är okej med en öl på kvällen, men jag tappar aldrig kontrollen. Jag tål inte när man dricker sig stupfull och bara svamlar en massa skit. Man måste alltid veta var gränsen går.

Intervju med Georg i Bravo

GEORG: ”En tjej måste ha en egen åsikt!”

Georg är en person med hård utsida och mjuk insida. Avvisande och kylig vid första anblicken, men förvånansvärt öppenhjärtig när man lär känna honom närmare. Han tänker efter innan han öppnar munnen. Med sina arton år är Georg den äldste i Tokio Hotel.
Känner du dig som pappa i bandet?
GEORG: Nä. Det är ju bara två års åldersskillnad mellan tvillingarna och mig. Det finns säkert ögonblick då de andra flamsar och jag inte har lust med det, men det stör mig inte särskilt mycket. Vi fyra är liktydiga sinsemellan, det spelar ingen roll om en är sexton eller arton.
Det här året har du för första gången fått ta del av parlamentsvalet. Hur viktigt var det för dig?
GEORG: Oerhört viktigt. Jag förstår inte att vissa människor inte går och röstar och sedan klagar över att till exempel ett högerparti sitter i parlamentet.
Tycker du att det är någon skillnad mellan östtyskar och västtyskar?
GEORG: Jag tycker att denna uppdelning är svidande. Återföreningen var år 1990, det är länge sedan. Varken jag eller någon jag känner tycker att det är viktigt om man är östtysk eller västtysk. Vi är alla tyskar.
Vi går tillbaka ett par år. Var börjar dina minnen från din barndom?
GEORG: Jag måste ha varit tre, fyra år. Jag är uppvuxen i Halle, och där fanns många korpar i träden. Från min barnsäng såg jag skockar med korpar, allt var svart i mina ögon, och jag var lite rädd.
Er låt ”Gegen meinen Willen” handlar om föräldrar som skiljer sig. Även dina föräldrar är skilda.
GEORG: Ja, jag är uppvuxen hos min mamma och hade en sträng, men bra uppfostran. Jag har sedan länge ingen kontakt med min pappa längre.
Vad gillar du hos tjejer?
GEORG: När man kan prata med henne. Hon ska inte säga ”ja” till allt och hålla med om allt. Det är mycket mer spännande om hon har en egen åsikt. Och hon måste acceptera att musiken går före i mitt liv.
Ditt livsmotto lyder: ”Lev ut din dröm!” Exakt vad menar du med det?
GEORG: Att göra en jorden runt-resa, se mycket, höra mycket. Det är oerhört inspirerande.
Stora, pulserande städer med sina hotell fascinerar dig och bandet. Därav ert namn ”Tokio Hotel”.
GEORG: Det låter helt enkelt häftigt. Vi hade också kunnat kalla oss ”Berliner Rasthof”, men det låter inte alls sexigt.

Intervju med Bill i Bravo

Först ut är intervjun med Bill. Jag är inte 100 procent säker på att jag har översatt allt rätt, vissa ställen i intervjun var jättesvåra att översätta.

BILL: ”Hoppa av Tokio Hotel? Aldrig!”

Bill är den kreativa i Tokio Hotel. Bandets sextonåriga frontman komponerar många TH-låtar själv och skriver också ofta texterna…
Kommer du fortfarande ihåg den första låten du skrev själv?
BILL: Ja. Jag var nio. Låten skrev jag till våra möss, som redan var döda. Den hette ”Ledsen”. Den låten var säkert inget för Tokio Hotel (skrattar högt). Men ”Leb die Sekunde” är också ganska gammal – och trots det på vårt album nu!
Och det hade ju stor framgång: 200 000 sålda CD-skivor. Vad tycker du om ditt liv nu?
BILL: Det är oerhört roligt! Men det är stressigare än man hade föreställt sig. Många tror att bara man har en skiva ute tjänar man extremt mycket stålar och tillhör höjdarna i samhället. Om de bara visste att till exempel garderoberna på stora anläggningar bara är supersmå hytter. Men det är i alla fall jättehärligt…
Vad ska till för att du ska lämna Tokio Hotel?
BILL: Absolut ingenting! Bandet är precis det jag alltid önskade. Och jag är så tacksam att min musik nådde framgång så tidigt. Jag gläder mig varje dag åt allt det här nya…
Vad är det allra viktigaste för dig i livet?
BILL: Min mamma, min tvillingbror Tom – och naturligtvis Tokio Hotel.
Finns det egentligen saker som din bror och din mamma inte vet om dig?
BILL: Nej! Vi berättar verkligen allt för varandra. Med min mamma kan jag prata om allt jag vill. Det finns verkligen inget hon inte vet om mig. Likadant är det med Tom och mig!
Var din relation till dina föräldrar alltid så bra som idag?
BILL: Ja. De har alltid stöttat oss vad gäller musiken. De skjutsade oss mellan våra uppträdanden. De spelar en stor roll för mig. Jag tycker att det är jättebra att vi fick en så avspänd uppfostran. Såklart fanns det också regler. Men vår uppfostran var ändå super.
Hur känner man sig egentligen när man läser ett kärleksbrev från ett fan?
BILL: Det fantastiskt, och jag blir glad av varje brev. Men ibland får jag även dåligt samvete.
Varför då?
BILL: Våra fans lägger ner så mycket tid på sina brev. De skriver supersöta saker. Men man kan helt enkelt inte svara, för tiden räcker inte till.
Har du fortfarande drömmar?
BILL: Självklart. Vi vill absolut ge en konsert i Tokyo. Det vore verkligen megahäftigt!

Ska översätta intervjuer i tidningen

God morgon!

Jag vaknade ganska tidigt idag. Ska gå ner och äta lite frukost om en stund. Igår var jag ju på bio med Bea, Elin, Josse och Amanda. När jag kom hem gjorde jag inte så mycket, eftersom jag var rätt trött. Gick in på datorn, bara. Nu har jag satt mig med Bravo-tidningen och ett lexikon och tänkte översätta intervjuerna med Tokio Hotel och lägga upp intervjuerna här, så kan de som gillar Tokio Hotel men inte har tidningen läsa intervjuerna.


Jag i kön till Welcome to Humanoid City-konserten i Göteborg för två år sedan

En timme före

Haha, jag trodde att klockan var tio i sex när jag skrev förra inlägget, men hon var bara tio i fem då. Glömde bort att jag åkte hem tidigare. Därför åkte jag in till zumban en timme senare i stället.

I morgon ska jag som sagt stanna kvar i stan och gå på bio efter skolan. Bloggar troligtvis på kvällen när jag kommer hem!


Gammal bild på mig i brist på annat

Drar till zumban

Nu ska jag strax åka in till stan och gå på zumbapasset. Gillar torsdagseftermiddagar, då jag har zumba ibland och sedan får stressa lite för att hinna med läxor efteråt, haha. Uppdaterar nog när jag kommer hem!