Sammanfattning av Dublin-resan

Jag kom hem i går kväll. Vi reste i stort sett hela dagen. När vi landade i Sverige kändes det som om det var en evighet sedan vi gick till busshållplatsen på ett ställe som hette Drumcondra, och därifrån åkte till flygplatsen. Vi var i Dublin i fyra dagar, men det kändes som flera veckor, eftersom det hände ganska mycket och man fick nya intryck. Jag lärde mig en hel del under resan.

När vi hade kommit fram i måndags började vi med att gå in till stan, vilket inte var det enklaste. Jag trodde att det skulle vara betydligt lättare att gå in till stan. Det stod att det skulle ta en kvart, men det kändes som om det tog flera timmar. Området där vi bodde låg egentligen inte långt från centrum, men det kändes som om man var i allra yttersta utkanten av en stad. Husen var låga, lite slitna och ruffiga och affärerna och matställena låg lite glest utspridda. Det kändes helt enkelt inte som att man var inne i en storstad. Men när vi till slut kom in till centrum förstod jag att det är på norra sidan av floden Liffey, utanför centrum, som det är lite slitet och ruffigt. Centrum, som låg på södra sidan, var hur trevligt och fint som helst. Nära floden på norra sidan fanns det dock några fina gator, som O’ Connell Street och Henry Street. Om jag åker tillbaka till Dublin någon gång kommer jag att vilja bo i centrum, och jag kommer att hålla mig till södra delen av floden. Möjligtvis skulle jag åka till Old Jameson Distillery och shoppa på O’ Connell Street och Henry Street. På O’ Connell Street fanns affären Penneys, som drivs av Primark i London. Det borde alltså vara Dublins motsvarighet till Primark.

Det var ju ett under att vi inte blev överkörda i Dublin. Folk kör som galningar och saktar inte ned om man går över gatan. Dessutom är det vänstertrafik. Andra dagen i Dublin insåg jag att det vore helt orimligt att gå till och från centrum, så vi köpte varsin bussbiljett som gällde i tre dagar. Första gången vi åkte buss satte vi oss längst fram där uppe, och det kändes som om jag skulle ramla av. Alla skyltar var på både iriska och engelska. Eller, jag antar att det var iriska, för det var ett språk jag inte förstod. Överst stod namnet på iriska, och nedanför på engelska. Vi hann inte besöka alla sevärdheter, men det känns som att man skulle kunna se i stort sett hela staden på en vecka. Större än så var den inte. När vi gick omkring i centrum hamnade vi på samma gator flera gånger. Jag skulle vilja förstå bättre hur alla gator låg i förhållande till varandra. Jag skulle i alla fall hitta till Liffey.

Andra dagen i Dublin skulle vi åka till det gamla fängelset Kilmainham Gaol, som ligger drygt tre kilometer utanför centrum. Jag hade läst att man kunde ta buss nummer 13 från en gata som vi råkade befinna oss på, så vi letade efter en hållplats där den bussen skulle stanna. Nummer 13 stod inte med på någon av skyltarna, så vi gick över till andra sidan gatan, där vi hittade en skylt där nummer 13 stod med. Efter ett tag kom bussen, och vi klev på. Bussen körde över floden till norra sidan, och åkte i genom områden som låg nära det område där vi bodde. Jag började känna mig lite osäker på om vi tagit rätt buss och tänkte att bussen kanske skulle åka en omväg till Kilmainham Gaol. Vi åkte, vi åkte och vi åkte. Vi körde förbi Ikea, som vi hade åkt förbi när vi åkte från flygplatsen till vandrarhemmet. Till slut frågade busschauffören vart vi skulle. Det visade sig att vi hade åkt åt fel håll! Vi hade gått på bussen på fel sida av gatan, trots att jag inte hade sett någon busshållplats där buss nummer 13 skulle stanna på andra sidan av vägen. Busschauffören sade att han skulle släppa av oss vid en hållplats, och så skulle vi byta buss och åka tillbaka. Vi blev avsläppta i närheten av flygplatsen… Under vårt besök i Dublin var vi alltså vid flygplatsen tre gånger och inte två… Efter en stund kom rätt buss, och den här gången frågade jag om den verkligen gick till Kilmainham Gaol, även om jag egentligen visste det. Chauffören fattade direkt att vi hade gått på bussen på fel sida av gatan och sade att det skulle ta 40 till 50 minuter innan vi skulle vara framme vid Kilmainham Gaol. MEN till slut kom vi äntligen fram till det gamla fängelset, och gick en guidad tur.

Vad vi gjorde tredje dagen har jag redan berättat. Även om vi råkade ut för en del missöden och vandrarhemmet inte låg så nära centrum som jag trodde, är jag ändå glad att jag gjorde resan. Jag värdesätter alla resor jag har gjort. Nu har min reslust dämpats lite för den här gången, och det gäller väl att man inte gör för långa uppehåll mellan resorna, för då blir ressuget så stort att man får lite för höga förväntningar.

Här kommer ett gäng bilder.

011
Grafton Street, en känd shoppinggata. Mycket finare på riktigt än på bilden.

012

013
Meringue lemon pie på Bewley’s Café på Grafton Street

015

018
Kilmainham Gaol

019

020

021
Snödroppar hade kommit upp i närheten av Kilmainham Gaol!

024

026
Trinity College

027

028

029

032
Cupcakes i shoppinggallerian Stephen’s Green

034

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “Sammanfattning av Dublin-resan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>