Marängtårta med citronkräm

Detta är en av mina favorittårtor. Älskar kombinationen av söt maräng, syrlig lemon curd och grädde. Blev ganska nöjd med denna tårta, men den blev ojämn på flera ställen, så jag får fortsätta att öva!

Här kommer receptet!

Marängbottnar
2 äggvitor
1 kryddmått ättiksprit
2 deciliter strösocker

Fyllning
3 ägg
2 deciliter strösocker
Rivet skal och saft av 2 tvättade citroner

Garnering
3 – 4 deciliter vispgrädde

Gör så här:
Sätt ugnen på 100 grader, varmluft. Rita upp två rundlar på varsitt bakplåtspapper, cirka 23 centimeter i diameter. Ta gärna hjälp av en springform. Mjöla sedan bakplåtspapper. Om någon som ska äta tårtan är glutenallergiker, går det bra att använda Maizena.
Vispa äggvitor och ättiksprit till hårt skum i en rostfri bunke. Rostfria bunkar ger bättre skum än plastbunkar. Börja på låg hastighet för att sedan öka till medelfart. Skummet ska vara så styvt att man kan vända bunken upp och ner utan att det åker ut. Tillsätt sockret, 1/2 deciliter i taget, under vispning. Fördela marängsmeten jämnt i rundlarna och grädda i cirka 1 1/2 timme. Eftersom ugnen är inställd på varmluft kan båda plåtarna gräddas samtidigt.
Blanda ägg, socker, citronskal och saft i en kastrull. OBS! Använd INTE en aluminiumkastrull, för då blir krämen missfärgad. Låt sjuda, ej koka, på svag värme, under ständig omrörning, tills blandningen tjocknar, cirka 2 – 5 minuter. Dra kastrullen från värmen, sila den snabbt och vispa ner smöret lite i taget, medan krämen fortfarande är varm. Låt krämen kallna.
Lägg ihop tårtan med krämen mellan och ovanpå bottnarna. Ett tips är att vända den platta sidan av den översta bottnen uppåt. Vispa grädden och bred en del runtom tårtan. Spritsa resten ovanpå. Servera direkt. Marängbottnarna och citronkrämen går bra att förbereda i förväg, men tårtan bör läggas ihop strax innan den äts, annars ”smälter” marängbottnarna.

IMG_2496

Gustav har börjat lägga upp bilder på Insta

Bill och Georg har ju varit aktiva på Instagram ett bra tag, men varför har ingen sagt till mig att även Gustav har börjat lägga upp bilder?? Upptäckte det av en ren slump i dag. Han har ju riktigt roliga bilder, dessutom. Nu är det bara Tom vi väntar på. Han kommer ju inte att lägga upp någonting innan han har fått dubbelt så många följare som Bill, UTAN att ha lagt upp en enda bild, haha.

Resdrömmar

Nu när jag har varit hemma ett tag blir jag sugen på att åka i väg igen, haha. Det ger mig en kick att vara långt hemifrån och redan ha varit borta i över ett halvår och klara det. Sedan vore det skönt att få ”ta en paus” från allting här hemma. Hittade ett så fruktansvärt lockande program i Kanada, där man fick arbeta i Vancouver. Har länge velat åka till Kanada. Men det passar inte in i mina planer att bo utomlands igen mer än när jag om två år planerar att bo i Tyskland i ungefär sju månader. Man kan inte göra allt, haha. Det finns massor av kurser och till och med hela utbildningar som jag gärna hade läst om jag hade haft obegränsat med tid på mig att utbilda mig.

Jag älskar att resa och vill resa så mycket som möjligt. Vill egentligen åka till alla länder som finns. De platserna jag allra helst vill åka till nu är Sydamerika och Kanada. Ska verkligen åka till Kanada på semester i framtiden.

IMG_1374

Antagningsbesked och dödsfall

I lördags avslutades vår katts liv mycket hastigt. Hon blev påkörd av en bil och verkade först bara ha skadat ett ben, men började sedan andas oerhört flämtande och ryckigt. Vi åkte in till veterinären, som efter att ha undersökt vår katt konstaterade att det hade kommit in vätska i hennes lungor, vilket gjorde att hon inte fick syre. Det fanns ingenting veterinären kunde göra, så vi fick avliva henne. Hon är otroligt saknad, hon har varit en del av mitt liv i fjorton år och 25 dagar. Det värsta är kontrasten, att det för bara några dagar sedan var som vanligt och hon var frisk och att hon nu är död och ligger begraven i trädgården. Jag är tacksam för de fjorton åren hon fick leva, men hennes liv fick avslutas oerhört hastigt, som sagt, och jag var inte alls beredd på att detta skulle hända.

För några dagar sedan fick jag mitt antagningsbesked, och jag kom in på tyskan! Så i slutet av augusti blir det en flytt till Lund. Bostad är redan ordnad. Kommer självklart att fortsätta blogga därifrån.

017

Kontraster

Det finns ändå vissa skillnader mellan att bo i Kampavall och att bo i Shanghai. Här är det mest spännande som händer under en dag när posten kommer, för att citera en annan bloggerska. Haha, nej, men så är det ju verkligen inte alltid, det finns mycket man kan hitta på om man vill. Det är bara lite omständligare. Vad jag kommer ihåg, var jag faktiskt aldrig uttråkad i Shanghai. Utom på lektionerna, alltså. När jag inte var i skolan fanns det alltid något jag kunde plugga på, och när jag inte pluggade, kunde jag alltid gå eller ta metron till något jag aldrig sett eller ville titta närmare på. Jag bodde mitt i centrala Shanghai, så om det inte fanns något kul att göra hemma, kunde jag bara gå ut. De två senaste dagarna har jag varit riktigt uttråkad här hemma. Ingen bok har varit tillräckligt rolig och även om jag har försökt titta på tv-program jag har missat på datorn, har jag inte riktigt fastnat. Och ska jag hitta på något, är det inte bara att gå utanför dörren. Jag har saknat Shanghai de senaste veckorna. Jag saknar att promenera runt och upptäcka sådant jag inte har sett förut. Men även om det i Shanghai – men antagligen inte i hela Kina – var enklare att sysselsätta sig, slår ändå Sverige Shanghai med hästlängder. Där jag bor nu kanske jag inte bara kan gå utanför dörren och ha något roligt att göra, men det finns massor här som jag inte skulle kunna vara utan i åtta månader till.

IMG_1360
Utsikten från mitt första rum i Shanghai 

När man hamnar fel

Ibland kan man ha oturen att stöta på märkliga människor som har en annan uppfattning av verkligheten än vad man själv, och de flesta andra, har. Har man riktigt otur, har dessa människor dessutom makt över en. Det var detta som jag råkade ut för i Tyskland. Jag hade hittat en annons på nätet om jobb på ett kafé och sedan sökt det och fått det. Jag såg fram emot detta i flera månader och åkte till Tyskland med inställningen att jag skulle få börja på ett roligt jobb. Om någon från ett annat land kommer för att arbeta hos en, tycker jag att det verkligen visar drivkraft och engagemang, och då ska man se till att personen känner sig så välkommen som möjligt och trivs på arbetsplatsen. Det kan man inte säga att mina arbetsgivare gjorde… Jag kom dit och gjorde mitt bästa hela tiden och försökte komma ihåg allt de sade. Jag vet själv att jag skötte det hela bra, men självklart blev det en del småmissar här och där, men för det mesta inga allvarliga, utan sådana som gick att rätta till, och som vem som helst hade kunnat göra, men som man kanske speciellt kunde göra i början, när man var ny. Det är ju helt naturligt att det blir lite fel ibland innan man har kommit in i allt och lärt sig hur allting fungerar. Att tyska inte är mitt modersmål försvårade det ju också en del. Även om jag förstod det mesta, förstod jag inte allt. På kaféet fanns ingen kassaapparat, utan vi var tvungna att skriva upp allt för hand på lappar och räkna ut alla notor i huvudet. Det var inte det lättaste att göra när man var stressad, och jag tycker inte att det är rimligt att stora summor ska räknas ut i huvudet och att man bara litar på att allt stämmer. De underlättade det som sagt inte på kaféet, eftersom de varken hade kassaapparat, pekskärmar eller ens miniräknare, men trots detta, och att allt var på tyska, gjorde jag som sagt ändå alltid mitt bästa, och jag vet att jag gjorde det bra. Fick jag någon gång höra det, för att uppmuntras och utvecklas? Nej, verkligen inte. I stället fick jag ta emot utskällningar om jättefåniga smådetaljer och irriterade till ilskna kommentarer om att något inte var rätt. Till exempel fick jag en utskällning för att jag hade lagt ned pengarna gästerna betalat med i plånboken innan de fått tillbaka växeln, för tydligen skall man låta deras pengar ligga kvar på bordet och, när man ger tillbaka växeln, räkna från den summan gästen vill betala, tills man kommer upp i den summan gästen har lagt fram. Alltså… WHAT?! Jag har aldrig hört något liknande tidigare och hade aldrig kunnat föreställa mig att man skulle göra på det viset. Och detta fick jag alltså en utskällning för, som om det vore något jätteallvarligt. Ett annat exempel är när jag skulle servera några gäster mat. Den kvinnliga kaféägaren hade sagt till mig att göra i ordning en korg med ett visst antal knivar, gafflar och skedar. När jag hade gjort det, kom den manlige kaféägaren ut med en skål risgrynsgröt – som de har på sin matsedel, ja, trots att det inte är jul, och som gåtfullt nog är riktigt populärt – som jag förstod att jag skulle gå ut med, och min första tanke var då självklart att risgrynsgröten hörde ihop med korgen jag hade gjort i ordning, så jag försökte fråga om det var så, men den manlige kaféägaren drog bara jätteargt undan korgen och fräste att de inte hörde ihop. Jag kom i nästa tanke på att de inte borde höra ihop med tanke på att det var knivar och gafflar i korgen och skulle precis gå in i köket och se på lappen vart gröten skulle, men det hann jag inte innan jag fick en lång utskällning och utläggning om att jag alltid måste titta på lapparna i köket och se vart de olika maträtterna skall. Jag visste redan det och skulle liksom precis göra det, och om någon ändå kommer ut med en maträtt är det väl inte så konstigt att man frågar direkt vart maten skall i stället för att gå in i köket och se det på lappen. Sedan har de blivit galna för att jag inte hade låst en dörr som skulle vara låst, fast jag inte visste att den skulle vara låst, och råkat trycka på fel timer när jag skulle göra i ordning te, och därmed stannade nedräkningen för hur länge en annan kanna tevatten hade dragit åt sig av tebladen, och snäst att jag måste bära in all smutsig disk från en bricka innan jag börjar bära ut diskad disk från köket, när jag tänkte att jag bara skulle passa på att ta med mig lite diskad disk när jag ändå gick ut ur köket. Bland annat. Varje dag snäste de som minst åt mig, om de inte också gav mig en utskällning. Det är helt oacceptabelt att behandla en anställd så. Man skäller liksom inte ut anställda, så länge de inte har gjort något jättedumt med flit, så klart. Har någon gjort något fel, kan man på ett vänligt sätt förklara hur man ska göra i stället. Som ni förstår, trivdes jag inte speciellt bra där, utan var hela tiden livrädd för att något skulle bli fel, eftersom jag då skulle få en utskällning. Kaféägarna verkade tro att hela deras system skulle spricka bara någon gjorde minsta lilla småfel. Vad jag än frågade eller sade till den manlige kaféägaren, svarade han irriterat. De var fruktansvärt orättvisa och såg bara de fel jag gjorde, inte när jag utförde allting bra, vilket jag för det mesta gjorde. Det var inte särskilt upplyftande att försöka lära sig och bli bättre när de bara anmärkte och klagade på mig.

När jag efter sista arbetsdagens slut skulle få min lön i kontanter kom nästa överraskning. De hade med sig en bunt notor som jag hade räknat ut och som inte stämde. Alla fel jag hade gjort drog de av på lönen. Det stod ingenstans att de hade rätt att göra det. Det var ju min handstil på lapparna, men de kunde egentligen inte bevisa att det var jag som hade skrivit dem och räknat ut notorna. Och inte nog med att de drog av de felräknade notorna. De tog all min dricks, eftersom det tydligen var tänkt att jag skulle vara den enda servitrisen på kaféet, men de varit tvungna att ta dit andra, eftersom ”det inte fungerade att bara ha mig där”, och det blev för dyrt om jag skulle få dricksen, eftersom de var tvungna att använda den till att betala de andra. De hade alltså tagit MINA pengar som gästerna givit MIG. Är det ens lagligt att ta anställdas dricks? Jag har ganska svårt att se hur det hade räckt med en servitris, det hade nästan varit omöjligt med bara en. Kan tilläga att bruttolönen verkligen inte var särskilt hög med tanke på att jag arbetade sex dagar i veckan med tio till femton minuters rast varje dag, och det jag fick ut efter att alla avdrag var gjorda, var rena skämtet. Dessutom överöste de mig med elakheter när vi satt ned det sista när jag skulle få min lön. De hade redan sagt vad de tyckte om mig, så sista dagen hade man ju kunnat tänka sig att de bara skulle ge mig lönen och låta mig gå. Jag förstår inte hur man kan ha på sitt samvete att ha varit så elak mot och tryckt ned andra personer. Jag tycker inte att det är så tråkigt att jag inte kommer att arbeta där mer, som ni säkert förstår. Om ni får syn på en annons om jobb på kaféet Café im Apfelgarten på den nordtyska ön Föhr, så sök inte det jobbet. Jag vill varna er för detta, eftersom de annonserar i andra länder, bland annat i Sverige. Och att allt skrivs och räknas ut på papperslappar och att det inte finns någon kassaapparat, är helt absurt. Det skulle inte förvåna mig om de har detta system för att lättare kunna skattefuska. Ska tipsa tyska skatteverket om kaféet. För övrigt hoppas jag att Barbara och Bernhard Gloy på Café im Apfelgarten i Oldsum på Föhr fattar att det straffar sig i längden att behandla personal på ett så oacceptabelt sätt och att de börjar fundera lite på vad de har eller att kommer att ha för rykte, eftersom jag inte tänker tiga om hur de behandlat mig och det även är folk i Oldsum som känner till hur det går till bakom kulisserna på kaféet.

IMG_0124
Bjuder på en gammal bild som avslutning 

Tillbaka i Sverige

Tågresan blev ganska utdragen, på grund av att det inte gick helt enligt resplanen, men jag kom fram i alla fall. Det var dock rätt jobbigt med två stora tunga väskor på tågen. Åkte till farmor i Borås och sov där, dagen efter åkte vi till Landvetter och hämtade mamma och pappa som kom hem från Italien. Sedan åkte mamma, pappa och jag hem. I dag har jag varit på stan med Bea. I kväll ska vi grilla. I morgon ska vi åka på konfirmation.

IMG_2483