Tankar kring matkulturer

Jag älskar att jämföra och är oerhört intresserad av mat och bakning, så jag skulle verkligen vilja lära mig mer om historien bakom alla matkulturer och få reda på vad skillnaderna mellan dem beror på. Innan jag åkte till Kina var jag lite rädd att jag inte skulle kunna äta maten där alls, men så blev det ju verkligen inte, som tur var. Kinesisk mat upptog huvuddelen av min föda. Och jag kan ju säga att den maten som serveras på kinarestauranger i Sverige, och säkert övriga delen av Europa, är rena skämtet. De så kallade kinakrogarna är så västerländska att det bara skriker om det. När jag kom hem, ville jag aldrig mer äta på en kinarestaurang i Sverige, för de har givit mig en bild av något som inte finns. Maten i Kina, i alla fall den jag har ätit, är inte alls som i Sverige. I Sverige brukade jag äta massor av jasminris, massor av sötsur sås, friterad kyckling och vårrullar. Jag tyckte att det var jättegott förut, men nu vet jag att det bara är en fruktansvärd imitation, så nu vill jag inte äta det längre. I Kina åt jag goda grönsaker, kött och grönsaker i såser, nudelsoppor, andra typer av ris, goda nudelrätter, hotpot, baozi, ångade jiaozi, stekta jiaozi och jiaozi i soppa. Bland annat. Det fanns hur många maträtter som helst, men ingen som tillagades i ugn, och inget bröd och inga bakverk. Vad jag har förstått det som, används ugn inte över huvud taget i fjärran östern-köken, alltså till exempel det kinesiska, det thailändska och det filippinska. Jag undrar verkligen vad det beror på. I alla andra delar av världen äter man väl bröd? Eller har jag fel? Någonting, som inte heller ingår i åtminstone det kinesiska köket, är mejeriprodukter. Ägg finns, men inte smör, grädde och mjölk. Vad jag har förstått det som, är dessutom de flesta kineser laktosintoleranta.

Jag skulle jättegärna lära mig mer om sydamerikansk mat, men det verkar ju som att den är mycket mer lik europeisk. Vilket ju inte är så konstigt, med tanke på allt europeiskt inflytande Sydamerika har fått. Men jag tycker, utifrån all mat jag har smakat på, att alla matkulturer, utom de från fjärran östern, är ganska lika varandra. Maten från fjärran östern känns helt annorlunda all annan mat. I dessa kök finns smaker man aldrig har stött på tidigare och som känns oerhört främmande. Och det, som är så intressant, är, att man i Mellanöstern och Indien äter bröd, och de ligger ju nära Kina, där man inte äter bröd. ”Brödgränsen” verkar gå mellan Indien och Kina. Men jag vet verkligen inte allt om detta, så någon kunnig får gärna lägga sig i!

Det är ju lätt att förstå, varför viss typ av föda är vanlig på ett ställe. Det beror antagligen på, att den är lätt att odla eller få fram där. Däremot behöver man nog göra lite fler efterforskningar, för att förstå, varför man väljer olika tillagningsmetoder på olika ställen. Hur kommer det sig, att man inte använder ugn i traditionell kinesisk matlagning?

1462098_637681232921235_403697874_n[1]
”Kinamat” i Sverige… 

IMG_1683…och Kinamat i Kina 

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “Tankar kring matkulturer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>