Snopenhet och frustration

Den här eftermiddagen har jag känt en av de – enligt min åsikt – jobbigaste känslorna. Nämligen den där känslan av snopenhet när man missat eller nästan missat något man inte hade behövt missa och som man var inställd på att man inte skulle missa. Det var nämligen så, att jag hade varit på påvens mässa i Malmö – mer om den och evenemanget på Malmö arena i nästa inlägg – och skulle åka tillbaka till Lund på ett möte som var klockan ett. Jag var lite orolig att det skulle bli lite för ont om tid, men jag tog ett tåg som skulle gå 12.37 från Malmö och trodde att jag säkerligen skulle hinna. På tåget tänkte jag kolla upp på Google Maps hur jag skulle ta mig till adressen, men wifi:t fungerade inte på tåget. Jag klev av 12.41 i Lund och hade således nitton minuter på mig att ta mig till mötet.

Först tänkte jag gå, men så såg jag på Google Maps att det snabbaste sättet att ta sig dit var med buss, så jag bestämde mig för att ta buss i stället och gick till busshållplatsen som min buss skulle gå från. Jag kunde åka med buss 1 eller buss 6. De tider som stod på skärmen vid busshållplatsen stämde inte riktigt med de tider som stod på Google Maps, men jag tänkte inte något särskilt på det. Bussen var flera minuter försenad, och till slut var det mindre än tio minuter kvar tills mötet började. Efter ett tag kom buss 6 i stället för buss 1, så jag hoppade på den. Så började vi åka. Vid Botulfsplatsen passerar klockan ett, och jag ringer och säger, att jag blir lite sen. Efter ett tag korsar vi vägen där Hemköp ligger. Jag tänker att bussen på något sätt kommer att ta sig mot LTH, dit jag ska, därifrån, men efter en stund inser jag, att jag har åkt åt fel håll! Att samma buss kan gå åt olika håll, var något jag inte hade en tanke på, när jag steg av tåget vid stationen. Jag hoppade av bussen, och kollade på Google Maps hur jag skulle ta mig till mötet därifrån. Enligt Google Maps kunde jag tidigast vara där runt halv två…

Jag funderade på att ta bussen som Google Maps föreslog, men jag hittade inte hållplatsen som bussen skulle avgå från, och dum som jag var, tänkte jag: ”Nu skiter jag i bussarna och börjar gå mot rätt håll i stället, och så kanske jag tar en buss på vägen.” Som om jag skulle veta bättre än Google Maps… Sedan gick jag en bra bit och kollade efter ett tag upp hur jag skulle ta mig till mötet från den plats jag var på då. Då skulle jag enligt Google Maps vara framme tidigast tio i två… Jag velade fram och tillbaka och tänkte ringa en taxi och fråga om det var möjligt att den kunde ta mig till mötet snabbare, men då dog min telefon! Efter ytterligare lite velande bestämde jag mig för att gå hem, eftersom det inte var någon idé att ta sig till mötet längre. Kände mig så fruktansvärt snopen, besviken och frustrerad! Hade jag bara tagit rätt buss från början, hade jag kunnat komma i tid! Och hade jag gått, kanske jag bara hade kommit tio minuter, en kvart för sent! Och hade jag tagit en buss åt rätt håll åt det ställe, där jag hoppade av, hade jag ändå kunnat vara framme halv två! Kunde inte släppa detta under eftermiddagen, men vet, att det kommer att gå över snart. Jag har ju känt denna känsla förut, och här kommer de exempel ur mitt liv jag kommer på:

– När jag gick i femman – tror jag – och missade en bussbrandövning på grund av att jag hade pianolektion. Tror inte att brandövningen var obligatorisk, eftersom jag hade pianolektion, men jag hade inte alls fattat att de skulle krocka med varandra och blev så snopen när jag gick från min pianolektion och såg alla andra komma tillbaka från bussbrandövningen.

– När jag gick i sjuan och hade tandläkartid under en slöjdlektion, men missade tandläkartiden. Sa till läraren att jag hade tandläkartid och var helt inställd på att jag skulle till tandläkaren – som låg precis vid skolan – under första halvan av lektionen. Sedan blev det rast och därefter började andra halvan av lektionen – och efter ett tag står pappa i dörröppningen, och jag inser, att jag har missat tandläkartiden – trots att jag varit så inställd på att gå dit! Egentligen borde jag ha gått dit redan under rasten.

– När jag gick i gymnasiet och insåg, att jag helt glömt bort en föreställning av Den girige, som hela klassen skulle se. Det var på en söndag, så vi var inte i skolan först. Åkte i alla fall in och såg slutet av föreställningen, men hade ju helst velat se hela.

– När jag var i Shanghai och skulle på en salsalektion på Fudan University. Instruktören hade lovat en extra lektion för oss som inte kunde den dagen, då den egentligen var, vilket ju var jättesnällt. Jag hade inte varit på Fudan University tidigare. Det finns ingen metrostation i närheten, så jag åkte till den station som jag trodde låg närmast och tänkte nog åka buss till universitetet därifrån. Kommer inte ihåg exakt hur jag gjorde. Jag kanske åkte buss en bit och gick resten, eller så kanske jag åkte taxi en bit. Till slut kom jag till universitetet, men då var problemet att hitta gymmet, där vi skulle vara. Jag irrade runt som en yr höna, för jag förstod inte alls kartan, som instruktören hade skickat. Jag frågade flera personer var gymmet låg, och efter ett bra tag kom jag äntligen fram, typ en timme för sent. Jag kommer inte ihåg, hur jag till slut hittade gymmet. Jag var i alla fall ursinnig innan jag kom fram!

Nu hoppas jag, att något liknande inte händer på ett tag!

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>