Hela upplevelsen

Mitt läsår i Kina har varit fantastiskt. Jag har upplevt så mycket, och mina intryck har ändrats många gånger. Jag skulle verkligen inte vilja vara utan den här upplevelsen. Allt har verkligen inte varit en dans på rosor, utan ibland har det känts oerhört tufft. Jag har fått ta mycket jobbigt. Men allt det jobbiga är också en del av upplevelsen, och det som har gjort året fantastiskt är att det har varit både bra och mindre bra och att mina intryck har ändrats. Jag är så glad att jag gjorde detta mot mig själv och bestämde mig för att bo en period utomlands – även om jag i förväg inte hade någon aning om vad det innebar – nu när jag har tagit studenten och har möjlighet att göra sådant. För det är när man har tagit studenten som man på riktigt kan bestämma vad man vill göra med sitt liv, vad man vill ge sig själv. Jag menar inte att man inte har några valmöjligheter och inte kan välja sin inställning till det man gör innan man tar studenten, men man är ju ändå ganska begränsad och bunden till skolan. Jag visste inte hur nyttigt det är för en själv att åka i väg helt ensam till ett annat land. Rekommenderar starkt att bo utomlands en period efter studenten. Det kommer att kännas hemskt att lämna familj, vänner och hemlandet – i varje fall var det så för mig – men det gör att man uppskattar att vara hemma och ha sin familj runt omkring sig mer. Detta är min berättelse om mitt läsår i Kina. I detta inlägg tänker jag berätta riktigt utförligt och personligt om hela min upplevelse och dela med mig av sådant som jag inte har skrivit under tiden jag var där. Det kommer bland annat med en riktigt detaljerad redogörelse om något som hände andra veckan i Shanghai, haha. Förbered er på ett riktigt långt inlägg. 

Den första månaden var nog den som kändes längst. Tiden gick inte långsamt, men den kändes längre än de andra månaderna. Innehållsrikare. Under den månaden hann jag bland annat byta lägenhet, gå ut mycket på nattklubbar, umgås mycket med speciellt en av mina rumskompisar, möta nya personer, besöka turistattraktioner, men även känna mig oerhört ensam. När man åker helt ensam till ett annat land på andra sidan jordklotet känner man sig ganska utsatt, och sådant man hade tyckt var lite krångligt, omständligt eller jobbigt hemma, blir stora problem. I synnerhet eftersom de flesta kineser inte talar engelska. Första veckan i Shanghai var rolig, andra veckan var riktigt tuff och tredje och fjärde veckan var också roliga, även om jag inte hade det bästa sällskapet.

Jag valde att börja i en språkskola som även kunde ordna boende åt eleverna. Man kunde bo i värdfamilj, i privat lägenhet eller i delad lägenhet. Jag valde att bo i delad lägenhet. När jag kom till Shanghai fick jag flytta in i en lägenhet där folk rökte och troligtvis även tog droger. Alltså inne i lägenheten, trots att det var förbjudet. Nästan varje gång man kom hem slog en vämjelig weeddoft emot en. Jag hade trott att de som redan bodde i lägenheten där jag skulle flytta in, skulle vara omhändertagande och se till att jag kom med på olika aktiviteter, vilket inte riktigt var fallet med just mina rumskamrater. Vi var rätt olika, eftersom de i olika grad var oseriösa med skolan och vissa av dem tog droger. De hade en massa andra kompisar som ständigt kom till vår lägenhet och hälsade på, och ibland spelade de jättestark musik mitt i natten, när jag försökte sova.

IMG_1276
Utsikten från rummet

Innan jag kom till Shanghai, trodde jag att det skulle vara folk i samma situation som jag som gick i skolan. Alltså studenter som precis som jag åkt till Kina under en längre period för att lära sig språket. Men när jag började på nybörjarnivån i september var det ingen sådan person i min klass förutom jag själv. Det fanns personer som skulle stanna länge, men de var alla mycket äldre än jag, och vissa av dem var inte i Kina huvudsakligen för att lära sig kinesiska, utan hade till exempel följt med sina partner, som blivit skickade till Shanghai av sina företag. Alla andra som var i min ålder, i min klass, skulle bara stanna en månad. Dock fanns det personer i en parallellklass som skulle stanna länge, men det visste jag inte då.

Efter bara någon dag började jag emellertid umgås med en tjej som gick i skolan, men inte i min klass, och som vi kan kalla för C. Hon skulle gå i skolan i ett år, och det tyckte jag kändes tryggt, för då visste jag att jag skulle ha någon att vara med ända tills jag åkte hem. Henne umgicks jag med en hel del den första månaden. Efter två veckor blev hon även en ny rumskamrat, men det kommer jag till längre fram. C visade sig dock vara rätt annorlunda. Hon var inte skum, men oerhört udda, och nu ska jag berätta en riktigt märklig historia om henne. Under den första veckan hade vi varit ute på nattklubbar flera kvällar i sträck, och vi hade bestämt att vi skulle besöka en marknad på lördagen. För övrigt blev min mobil stulen under ett av nattklubbsbesöken, vilket också ledde till en jobbig och besvärlig situation, men den har jag redan berättat om på bloggen. I alla fall, C var den enda vars mobilnummer jag hade, och den enda jag hade som kontakt på WeChat. Det var genom henne jag var med när flera från skolan gick ut, eftersom jag inte hade kontaktuppgifter till någon annan. På fredagskvällen dagen innan vi skulle till marknaden gick vi återigen ut. När vi kom hem sade hon att hon skulle höra av sig dagen efter. Jag var ganska upptagen med annat under lördagen – som att plugga och lära mig att hitta lite grann på egen hand – så jag var egentligen inte så jätteangelägen om att åka till marknaden just den dagen. Dock försökte jag ringa och sms:a henne, men hennes mobil var avstängd. Jag försökte även ringa och sms:a henne under söndagen, men då svarade hon inte heller. På lördagskvällen hade jag frågat om det var för sent att gå på marknaden, och på måndagen fick jag plötsligt svar: ”Nej, det är inte för sent. Vi kan gå i dag i stället.” Jag antog att hon sett meddelandet först då och trott att jag nyss hade skickat det. Jag svarade att jag kunde, och vi bestämde en tid då vi skulle ses på våningen ”L”, en våning som ligger mellan första våningen och de våningarna där lägenheterna ligger. För att åka upp till sin lägenhet måste man först ta en hiss från receptionen till våningen ”L”, och där byter man till en annan hiss, som går upp till ens lägenhet. Hyreshuset är indelat i olika ”block”, och varje block har sina egna hissar. Man kan inte använda sitt kort i hissar i andra ”block” än det man bor i.

I alla fall, C brukade komma några minuter för sent när vi hade stämt träff, så jag hade inte så stor brådska med att gå till våningen ”L”. Jag var där kanske några minuter efter utsatt tid. Jag tänkte att det nog skulle ta en liten stund innan hon kom, så jag var inne och tittade på Instagram och blev inte särskilt orolig när det hade gått en kvart utan att hon hade dykt upp. Men plötsligt hade det gått 40 minuter. Jag försökte ringa henne, men hennes telefon var avstängd. Till slut hade det gått en timme. Då bestämde jag mig för att gå tillbaka till min lägenhet, för jag hade ingen lust att fortsätta vänta på våningen ”L”. Jag tänkte att hon fick ringa mig och fråga var jag var om hon kom dit och jag inte var där. När jag hade varit i lägenheten en stund fick jag ett meddelande från henne: ”Var är du? Jag sa ju till dig att komma upp till min lägenhet.” Det hade hon ju inte alls sagt, och jag kunde dessutom inte använda mitt kort i hennes hiss. Jag förklarade det för henne och förslog att vi skulle ses på bottenplanet, där man går ut på gatan från hyreshuset. Hon gick med på det, och jag gav mig i väg från lägenheten för andra gången. När jag hade kommit ner till bottenplanet fick jag ett sms som löd: ”På väg. Kommer snart.” Kort därefter fick jag ett nytt sms: ”Jag är på toaletten.” Jag tänkte att det kanske skulle ta en kvart till innan hon skulle komma. Men till slut hade jag väntat på henne i ytterligare en timme. Jag bestämde mig för att åka upp till min lägenhet igen, för det var ju inte särskilt trevligt att vara nere på bottenplanet. Utrymmet mellan hissarna och dörren som ledde ut bestod bara av en smal gång, och där hade hon låtit mig vänta i en timme.

När jag kommit tillbaka till lägenheten igen dröjde det inte så länge innan jag fick ett sms som löd: ”Var är du? Jag väntar på dig.” Då tog jag min väska och lämnade lägenheten för tredje gången, och på vägen ner till bottenvåningen fick jag i väg ett sms där jag skrev att jag skulle komma snart. Men när jag precis hade kommit ner till bottenplanet fick jag ett nytt sms där hon skrev att hon var på Myst, en av de nattklubbarna som vi hade varit på veckan före, och undrade om jag också ville komma dit! Vi hade ju bestämt att vi skulle gå till en marknad, inte gå ut på en nattklubb. Under tiden som jag har väntat på henne, både på våningen ”L” och utanför hissarna på bottenplanet, har hon alltså åkt i väg till Myst med de andra i sin lägenhet, både utan att fråga om vi kunde ändra planerna för i dag, och utan att först möta mig så att vi kunde åka dit tillsammans, tänkte jag. Det hade alltså redan hunnit bli kväll vid det laget, efter att jag väntat på henne i flera omgångar. Jag blev rätt irriterad på henne och tyckte att hon var ganska taskig som inte mötte mig så att vi kunde åka till Myst tillsammans. Jag ringde henne och sa att jag nog inte hade tänkt gå ut just den kvällen, men att jag kanske kunde följa med senare under veckan. Hon sade något i stil med: ”Visst, inga problem.”

Dagen efter sms:ade jag henne och frågade om hon fortfarande ville gå till marknaden eller göra något annat under veckan. Då fick jag svaret: ”Inte den här veckan, men går nästa bra? För jag är inte i Shanghai.” Jaså, har hon hunnit åka i väg någonstans sedan gårdagskvällen? tänkte jag. I skolan pratade jag lite med en av C:s rumskompisar, och då förstod jag att det i alla fall inte var med de andra i sin lägenhet som hon hade gått ut kvällen före. Nästa dag åt jag lunch med några av tjejerna i klassen, bland dem rumskompisen, och plötsligt frågar en av dem: ”Var du på C:s bröllop?” ”Hennes bröllop?” frågar jag och ser antagligen ut som ett frågetecken. ”Oj, så du vet inte”, svarar en av dem. Sedan säger de att hon gifte sig under söndagen! C var ett år äldre än jag och hade en kinesisk pojkvän, men hon hade inte sagt något om att de skulle gifta sig. Och C bodde ju i en delad lägenhet som vår skola hade, så de kunde ju inte bo ihop. Jag fick klart för mig att C inte hade varit hemma i lägenheten sedan helgen. Alltså hade hon stämt träff med mig fast hon inte var i Shanghai! Och så hade hon frågat mig var jag var, fast hon själv inte var på de platser vi skulle träffas på! Resten av den dagen var jag jätteledsen, för C var den enda jag hade, och nu hade det visat sig att hon var jättekonstig. När det visade sig att hon var så konstig ville jag inte längre vara med henne, och då hade jag inte riktigt någon som jag kunde vara med. Jag hade svårt att se en lösning på det hela.

Andra veckan var det alltså ganska jobbigt. Men en eftermiddag, när jag kom hem och det luktade weed även i mitt rum, kände jag att det fick vara nog och bestämde mig i alla fall för att säga till att jag ville byta lägenhet. Min organisation kontaktade skolan, och personalen där sade att jag skulle få byta lägenhet under helgen. De hade två alternativ: det ena var den lägenheten där bland andra C bodde, det andra var en lägenhet där det bodde kompisar till dem i min lägenhet. Jag ville ju inte bo i samma lägenhet som deras kompisar, så jag valde C:s lägenhet. Dels bodde det andra där som jag kände lite grann, dels tänkte jag att jag inte behövde umgås med C hela tiden bara för att vi bodde tillsammans. Även om hon verkade vara konstig, kände jag redan henne, vilket kändes tryggt.

IMG_1359
Mitt nya rum

Vi umgicks faktiskt en hel del min första månad i Shanghai, trots allt. Hon var ju som sagt inte skum, men lite märklig. Jag tänkte att vi kanske kunde ha kul tillsammans under den period då jag bodde i Shanghai, men att vi nog inte skulle bli vänner för livet och ha kontakt även efter att jag hade åkt hem. Hon dög att umgås med medan jag var där, men jag trodde inte att vi skulle bli supernära vänner och ha kontakt även efter att jag åkt hem. Vi gjorde en del lite konstigt, som att åka i väg jättelångt bort och äta middag med hennes pojkväns chef, som av någon anledning ville bjuda oss på middag. Allt det lite märkliga som hon föreslog att vi skulle göra, tänkte jag även skulle bli minnesvärda upplevelser. Sedan kändes det ju också tryggt att umgås med någon som också skulle stanna länge, så att jag visste att jag alltid hade någon att vara med.

IMG_1361
Jing’an-templet, som vi besökte 

Men så började jag på nästa nivå i skolan. Där hamnade jag tillsammans med dem som skulle bli de jag umgicks mest med under hela året, förutom några andra personer som jag träffade längre fram. Vi började umgås direkt, och jag slutade att vara med C, eftersom hon var så konstig. De nya personerna skulle också stanna länge. Jag vill verkligen hälsa på dem i framtiden och hoppas att vi kan fortsätta att hålla kontakt. Nu var inte alla världens snällaste, men med tiden kände jag att jag ”bodde i Shanghai”, och då var jag inte beroende av andra för att känna mig nöjd med tillvaron. I alla fall, efter första månaden fick jag normala personer att umgås med, och vi hittade på mycket roligt tillsammans. Det kom fler tuffa stunder och tillfällen, men de blev lättare att stå ut med ju längre jag hade varit i Shanghai. Jag vande mig vid att vara i Shanghai. Efter fem månader i en av skolans delade lägenheter flyttade jag in i en delad lägenhet som jag hittat på egen hand, och jag tror att det var ungefär då som jag verkligen började känna att jag bodde i Shanghai och inte var helt beroende av andra personer för att vara nöjd med tillvaron.

IMG_1541
Jag i Yu Garden i oktober

IMG_2216
Mitt tredje och sista rum 

Andra terminen blev den som var bäst. Samtidigt som jag gjorde mycket kul, upplevde mycket och hade folk att vara med, var det också en stor psykisk påfrestning att vara i Shanghai den första terminen. Det hade varit hemskt att åka i från familjen, och i slutändan såg jag alltid fram emot dagen då jag skulle åka hem, men det kändes som en evighet fram till dess. Sedan var jag väl ganska beroende av andra personer. Om jag var glad berodde på om någon annan hittade på något roligt som vi kunde göra. Men jag är jätteglad över första terminen och allt jag fick uppleva då. Jag gjorde som sagt mycket kul och fick se mycket häftigt, och sedan är det jobbiga ju också en del av upplevelsen att tillbringa ett läsår utomlands. Under andra terminen började jag tycka riktigt mycket om att bo i Shanghai. Jag såg inte fram emot att åka hem till Sverige och tyckte att det skulle bli riktigt konstigt att komma tillbaka. Jag tyckte att jag hade alldeles för kort tid kvar i Shanghai. Det var mycket jag ville utforska närmare. Det där som jag tidigare saknade så mycket hemifrån kändes mest avlägset. Sverige kändes som något jag bara hade hört talas om.

Det jag saknar med Shanghai just nu är mina helger. Jag brukade ta mig till platser jag ville titta lite närmare på, antingen genom att gå eller genom att åka metro. Jag saknar att gå längs med de gatorna. Jag tycker att jag har sett alla viktiga sevärdheter i Shanghai, men det är ändå mycket jag inte hann testa. Men det är ju inte så konstigt, även om man bor i en stad ett helt läsår, hinner man ändå inte testa allt. Det känns riktigt lockande att vara i Shanghai i två år eller kanske gå en flera år lång utbildning där. Den enda haken är maten. Den maten jag kan äta i Sverige har jag inte lust att vara utan så länge igen. Men att vara i från Sverige har fått mig att uppskatta det mer. Vi har mejeriprodukter, gott bröd, kaféer, snabbt internet, demokrati, och så kommer man åt Facebook, YouTube, Google och Blogspot utan VPN, och man behöver inte vara rädd att folk på någon myndighet helt plötsligt ska säga att något inte fungerar och ställa till en massa problem för en. Helt fantastiskt med det snabba nätet och att man inte behöver VPN för att komma åt Facebook, YouTube, Google och Blogspot!

IMG_2413
Brunch 

Jag är alltså riktigt nöjd med mitt läsår i Shanghai och rekommenderar alla att bo en period utomlands. Har man aldrig bott utomlands, är det så mycket man aldrig har upplevt. Efter att ha flyttat utomlands helt ensam och gått i genom flera tuffa perioder uppskattar jag småsaker mycket mer, och det hoppas jag att jag kommer att fortsätta göra. Och om du flyttar utomlands och de första dagarna efter att du kommit fram inte alls känner dig lika taggad som innan du åkte, så få inte panik. Du kommer med tiden att vänja dig vid att vara där, och antagligen kommer du till slut också att trivas med att vara där. Men för att göra det tror jag att det krävs att man stannar ganska länge. För mig hade det inte räckt med en termin för att jag verkligen skulle börja trivas, så jag är glad att jag stannade ett helt läsår. Tänkte avsluta med ett litet stycke som beskriver min, och säkert många andras, upplevelse av att bo utomlands:

Man börjar med sina rutiner, har små ljuspunkter ibland och börjar uppskatta vissa vardagsrutiner. Man accepterar att något smakar nästan som hemma och att ens säng är skön, även om den inte är likadan som den där hemma. Men efter ett tag har man plötsligt glömt bort hur det där smakade hemma, och minnet av hur det kändes att ligga i sin egen säng är svagt. Vilken säng är egentligen en där ”egna”, som man längtar efter när man sover borta? Är det inte den nya sängen numera? Känns det inte riktigt skönt att komma hem till den efter att ha sovit någon annanstans? Känns det inte även skönt att komma hem till sitt rum, där man har alla grejer? Trots att det var så mycket i hemlandet man längtade efter, börjar det kännas avlägset. Hemlandet känns som något man hört talas om, det känns inte som att man en gång bott där. Behöver man det där man längtade så mycket efter? Till slut känns det nästan lika läskigt att åka hem som det kändes att flytta till det nya landet. 

Lite fler bilder från mitt läsår i Kina:

IMG_1304

IMG_1612
En vacker trädgård i Suzhou IMG_1695

IMG_1775
Jag på Nanjing Lu

IMG_1826
Konfucius-templet

IMG_1919
Anji

IMG_1992
HK! 

IMG_2360
Från Beijing

IMG_2389
I Nanjing

En del shopping

I måndags åkte min kompis och jag till Qipu Lu, en marknad med jättebilliga kläder, skor och väskor. Min kompis köpte något i nästan varje butik och hade till slut runt tjugo små påsar och frågade om jag inte gillade att shoppa. Jo, det gör jag verkligen, jag älskar shopping, men jag är riktigt kräsen, och sedan har jag inte alltid möjlighet att köpa hur mycket som helst. Det slutade i alla fall med att jag köpte två t-shirtar. Sedan åkte jag vidare till Yu Garden, där det finns en marknad med tre våningar med väskor och plånböcker. Jag köpte en handväska där. Sedan köpte jag en del souvenirer till vissa där hemma. I går gick jag till det underjordiska shoppingcentret och köpte en liten, jättesnygg ryggsäck till mig själv. Sedan köpte jag lite fler souvenirer. Så det blev en del shopping de sista dagarna.

IMG_2433
Har självklart tagit bort papperet runt remmarna 

Min sista helg i Shanghai

Tänkte berätta om min sista helg i Shanghai. Under lördagen var jag på en ölfestival tillsammans med tre andra personer. Det fanns massor av olika ölsorter, även några svenska. Hade tänkt smaka på svenskt öl, men gjorde aldrig det. Vi stannade i ett par timmar, tror jag, och sedan begav vi oss till en nepalesisk restaurang! Den var verkligen hur mysig som helst, kan rekommendera ett besök där om man är i Shanghai. Nepali Kitchen heter den, och den ligger på No. 4 Lane 819, Julu Lu. Efter middagen åkte en av oss hem, medan vi andra fortsatte till Yongkang Lu, där vi satte oss en stund på en bar.

Under söndagen lämnade en klasskamrat Shanghai. Jag följde med henne till flygplatsen. När jag sedan kom hem hade hon skrivit att hon missat planet och var på väg till den andra flygplatsen för att ta ett annat plan, hahaha. Jag åkte och tittade lite snabbt på expo-paviljonen. Gick inte in i museet, eftersom det var stängt. Men jag ville bara se själva paviljongen.

IMG_2425

Trafiken i Shanghai

Trafiken i Shanghai är helt vansinnig, tycker jag. 95 procent av alla bilister borde inte ha körkort. I Sverige är det ju alltid fotgängare som har företräde överallt, om det inte är vid ett övergångsställe med trafikljus, och i slutändan är det bilister som ska anpassa sig efter fotgängare. Här är det tvärtom. Trots att det är grön gubbe, bilarna har rött ljus och folk har börjat gå över vägen, fortsätter bilarna ändå att köra och bara räknar med att folk flyttar sig. De kör alltså mot rödljus. Helt oacceptabelt. Bilarna kan liksom vara en meter från människorna och bara fortsätta att köra, tills personen har passerat. Jag blir rasande bara jag tänker på det. Man får vara försiktig i Shanghai, så att man inte blir påkörd. Jag har hört att det är ännu värre i Beijing. Jag skulle vilja läxa upp och skälla ut varenda bilist! Hoppas att det bestäms att alla bilister som bryter mot reglerna får böter. Det skulle bli en hel del böter i så fall.

IMG_2428

Livet i Shanghai är över

Jag är hemma nu, och oj, vilken skillnad det är mellan nätet här och nätet i Kina!! Här är det blixtsnabbt. Man behöver inte vänta en halvtimme innan man kommer in på en hemsida. Och man behöver ingen VPN för att komma åt Facebook, Google och YouTube. Helt fantastiskt och lyxigt! I alla fall, jag är som sagt hemma, och det känns precis som vanligt att vara här, som om jag aldrig har varit borta. I Shanghai kändes mina föräldrars hus fruktansvärt avlägset, men nu känns det bara självklart att vara här.

I fredags tog jag tidigt på morgonen taxi till flygplatsen. Kabinväskan som jag skulle ha som handbagage hade gått sönder kvällen före, så jag kunde inte öppna den för att flytta över saker från den utan att göra sönder den, så den vägde lite för mycket. Fast det var okej. Sedan var planet till Helsingfors självklart försenat. Flygplan blir ofta försenade i Kina. Jag har hört att det beror på att det är så tät flygtrafik. Blir ett plan försenat, blir alla försenade. Flygresan var lite långtråkig, för det fanns ingen rolig film att titta på, och jag hade ingen bok att läsa, eftersom böckerna var i kabinväskan, som jag inte kunde öppna. Insåg på planet att livet i Shanghai var över. Nu när jag är hemma så känner jag mig inte särskilt uppfylld av livet i Shanghai. Jag får aldrig glömma hur jobbigt det kunde vara ibland, men när tillvaron är enkel är det nog lätt hänt att man ändå glömmer hur svårt något har varit, tyvärr… På grund av att planet var så försenat, var det i Helsingfors bara att gå direkt till nästa plan till Göteborg. Sedan fick vi ändå vänta på passagerare som inte kom till planet i tid. Kom i alla fall fram till Göteborg, och där blev jag hämtad av min familj.

Sedan jag kom hem har det varit fullt upp med att träffa släkt och vänner. Fyllde nämligen år i går. Mitt läsår i Shanghai har varit helt fantastiskt, för jag har fått genomgå så mycket, men Sverige slår ändå Kina med hästlängder. Jag kommer att lägga upp en Shanghai-guide och ett inlägg som sammanfattar hela mitt läsår, och sedan kommer ni att få följa med mig på nya äventyr!

IMG_2441

IMG_2455

Dags att lämna Shanghai

image

När den här bilden togs stod jag på Landvetter och skulle kort därefter gå i genom säkerhetskontrollen för att sedan flyga till Kina. Usch, längtar inte tillbaka till den dagen. Strax efter att bilden tagits och jag sagt hej då till min familj insåg jag att jag då hade blivit helt ensam och skulle ta mig till andra sidan jordklotet på egen hand. Jag hade ingen aning om vad jag skulle komma fram till, och under flygresan kunde jag som längst tänka på hur jag skulle komma fram till flygplatsen och sedan hitta skolans chaufför som skulle hämta mig. Vad som skulle hända sedan, till exempel hur skolan skulle vara, kunde jag inte tänka på just då.

I dag har jag varit helt inställd på att jag ska åka i morgon, så vad jag känner just i dag kan vi bortse i från, men i stort sett, den senaste tiden, har jag känt likadant, fast tvärtom. Det har känts riktigt jobbigt att behöva lämna tillvaron här i Shanghai, som jag har vant mig vid. Vad är det egentligen jag kommer att åka till? Sverige? Europa? Det har känts oerhört avlägset, som något jag bara har hört talas om. Jag vet att jag har bott där, men det känns inte så. Shanghai, och speciellt området där jag bodde, har varit min trygga plats som jag har längtat tillbaka till när jag har varit någon annanstans, och nu kommer det inte att vara en sådan plats som jag kan återvända till, för nu är det inte längre min bas. Jag vill definitivt åka tillbaka till Shanghai på semester i framtiden, men jag har ingen aning om när det kan bli. Tänk att vara här under flera år och läsa vid ett universitet… Något jag verkligen gillar med Shanghai är att man kan träffa så många trevliga människor här, både andra utlänningar och välutbildade kineser. Man blir så inspirerad av de andra utlänningarna som också är här och känner sig nöjd med sitt beslut att åka just hit. Jag kommer att skriva mycket mer om mina intryck och upplevelser när jag kommer hem, och även lägga upp alla inlägg jag inte har lagt upp än.

Jag har nästan packat klart, började packa redan för flera dagar sedan, vilket har varit jätteskönt, för jag känner alltid ångest inför att packa kvällen före avresan. Nu vägde jag dock mitt bagage, och det är inga problem med de väskor jag ska checka in, men handbagaget väger mer än åtta kilo. Så jag ska se om jag kan lägga över lite fler saker i de väskor som ska checkas in. Jag får checka in två väskor, eftersom jag lagt till en, men jag borde ha tagit två riktigt stora väskor, för vikten är inget problem, men utrymmet i den lilla väskan.

Förra veckan fick jag ta över en akvariefisk från min klasskompis som lämnade Shanghai, eftersom hon inte hittat någon annan som kunde ta över den… Jag undrade hur det skulle sluta med den fisken när jag åkte hem, för jag trodde inte att det skulle bli så lätt att hitta någon som kunde ta över fisken, men som tur var kunde min rumskompis göra det. Så ett tips om ni ska bo utomlands under en begränsad period, är att inte skaffa husdjur, för det kan ställa till massor av besvär när ni ska åka hem, både för er och andra personer.

Vi ses på andra sidan! I går fick jag nästan panik när jag tänkte på att jag skulle åka hem så snart, kände att jag inte skulle våga kliva ur på andra sidan.

Varit på kattkafé

I torsdags var jag på ett kattkafé med en vän. Det fanns många katter, och de sprang omkring över allt, även på borden. Det får man alltså vara beredd på när man går dit. Ingenting för kattallergiker!

IMG_2414
En katt på ett bord… 

IMG_2419

IMG_2417

Flera inlägg på lager

image

Jag tänkte bara blogga lite snabbt från mobilen och säga att jag är rätt upptagen med att fixa med allt nu innan jag åker, men att jag har flera inlägg på gång. Min tid här i Shanghai kryper ihop till ingenting.  I morgon, eller i dag, är det onsdag, och när denna dag är slut kommer det att vara min sista dag i Shanghai. Flyget går tjugo över nio på fredag morgon. Jag får se hur många inlägg jag kommer att hinna posta under de här dagarna, men dem som jag inte hinner publicera nu, lägger jag upp när jag kommer hem!

Hur det gick med mitt rum

Ibland har man verkligen flyt! Det som har hänt kunde man verkligen inte föreställa sig skulle hända! Här i Shanghai är det ju rätt vanligt att man bor i delad lägenhet om man är i min ålder. För det mesta, tycker jag att det verkar som, får man, innan man flyttar in, betala en deposition, och för att få tillbaka den när man flyttar ut måste man hitta en ny hyresgäst som flyttar in i rummet. Min deposition var två månadshyror… Jag hade stora problem med att hitta en ny hyresgäst och trodde att jag inte skulle få tillbaka depositionen. Jag annonserade ut rummet, och det var några som hörde av sig, men ingen som nappade. Men så i söndags berättade plötsligt kinesiskan som bor här att hyresvärden hade berättat för henne att lägenheten ska säljas och att vi inte behöver hitta några nya hyresgäster innan vi flyttar ut, utan får tillbaka depositionen ändå! Så nu har jag fått tillbaka min deposition! Vi hade inte lite tur! Man hade ju verkligen inte kunnat räkna med att något sådant här skulle hända!

IMG_2216
Mitt lilla rum